Blogg 2022

Semestern är slut vilket är så tråkigt. När man har gård och hästar är det som ett heltidsjobb i sig så det är svårt att hinna/orka med det man skulle vilja/borde. Mina sista veckor på semestern kom trots lite mer häst/stallust tillbaka, det är lätt att den inte kan komma till sin rätt när man ska stressa ut i stallet efter en arbetsdag. Sedan älskar jag mitt jobb nr 1 så det är bara tidens timmar på dygnet som inte räcker till. 

Det som var positivt med att sommaren går mot sitt slut är att snickarna också kommit tillbaka. Så nu ska framsidan på ladan få ett lyft. Sedan får vi se vad som kommer i prioritetsordning på gården, finns hur mycket som helst att göra. Fönsterna på gaveln och nya galler blev ett lyft för sig inne i stallet. 

Hästarna hos oss har inte sovit ute alls i sommar. Det då Dino visade lite känslighet för knott och insekter. Så vi har varit noga att ge honom bästa möjliga skyddet första sommaren i Sverig och att förhoppningsvis få kroppen att vänja sig lite vid våra flygfän!!!! Han har fått gå med de andra två när vi släppt på nytt bete, nu börjar det tyvärr ta slut så då blir han för mycket på de andra och får därför gå själv. Tanten själv har suttit upp något pass men annars är det mest Anton som rider och jag som sköter marktjänst och jobb vid hand. Vi ska även sko honom from i höst och med det sagt så får vi kanske också växla upp lite i utbildningen. Han har behövt tid och att lägga på sig hull och muskler, fått sina vilodagar och lite kortare ridpass då han är stor och har säkert vuxit ännu mer sedan han kom november 2021. 

Falsterbo! Var ni där? Efter två år utan var det äntligen dags......Tyvärr nog inte jätte imponerad. Det är så trist att dom gjort det mer och mer opersonligt och att man valt plantera häck runt framridningen så man inte kan få sitta där en hel dag och bara njuta. Nä man får vackert stå, jag saknar den där känslan som fanns förr. Man kunde sitta på en picknick filt utanför, de mindre intresserade familjemedlemmarna kunde ta sig en nap i solstolen eller på filten. Idag har man mer och mer valt att göra tävlingen mindre och mindre känsla av uppsluppenhet och det ska kosta pengar hela tiden. Fortfarande kan man se lite av dressyrtävlan på ena kortsidan om man inte har läktarbiljett. Vi hade läktarbiljett lördagen men jag måste säga det är så påtvingat att sitta där längre stunder, jag vill kunna se vissa ryttare, gå tillbaka se framridning, strosa bland tälten så det känns ganska onödigt ha läkatrbiljett faktiskt. Och det är jag nog inte ensam om att tycka då man kan se fler tomma platser än fyllda under större delen av dressyrveckan. Det är någon klass som drar och såklart vissa ryttare. Försäljningstälten har också fått prio på de mer dyra försäljarna!!!! Alla har inte en sådan plånbok men att betala de skyhöga hyran av att få stå där och sälja förstår jag att de "små" försäljarna inte kan komma. Snart blir Falsterbo lika opersonligt, onära och klasskillnad som de andra stora internationella tävlingsplatserna i Europa. Synd, Falsterbo kunde behållt sin prägel tycker jag....... svenskt, enkelt, kärvänligt och jämställt istället för större och större VIP tält!!!! 😠

I år har vår klubb 50 års jubileum. Det är runt 47 år sedan jag började rida på på vår ridskola så det betyder att man är en klenod, antik och jävligt gammal antagligen?!?! 😀

Våren har försvunnit i ett rasande tempo. Någon spark på en häst och lite småsår efter att vi försökt släppa ihop alla tre senare har vi nog "peppar, peppar" lyckats få dom att hitta sina roller i sin lilla flock. 

Det är lite på gång på gården med att byta fasaden på ladugården, sommarsalta ridbanan, gära in nytt bete osv. Det är aldrig slut på saker som behöver göras. Snickare är också ett märkligt folk, man ska vackert bara vänta och vänta och ens förväntningar slås omkull gång på gång. Vilken annan bransch kan göra på det viset? 

Vi hoppar lite mer regelbundet med hästarna (ja inte jag själv då) när vår vän Josefina kommer och coachar ryttarna. Jag har haft en vårkurs och nästa blir sommarkursen i augusti. Elever lite lagom i veckorna så här på semestern och jag försöker att må bra också vilket inte alltid är så lätt. Man har ju lite mer krämpor på äldre dagar, helt klart. 

Dino är det mest Anton som rider, även vår medryttare Ellinor har suttit upp en gång och sedan är det jag som tömkör. Tompa har faktiskt med de ryttare som känner honom varit något mer framme och inverkningsbar än när vi köpte honom för 2,5 år sedan. De som inte riktigt vågar visa pondus driver han med och gör inte mer än precis det lilla han tror är tillräckligt. Helt klart den lataste, bekvämaste hästen jag någonsin ägt under mina 40 år som hästägare. 

Hanna i stallet har varit på ett par pay and jump i vår och såklart varit felfria sån stjärna han är Rialto. Flera ryttare har varit ute och tävlat lite smått och prövat sina vingar. Det är inte det samma som att träna utan det är att träna på att tävla som behövs innan man kan prestera även där. 

Hoppas er semester blir fylld med vila och återhämtning för det har jag insett är ett måste för att orka med den svenka vintern. Årstider i all sin härlighet men som hästägare är minsann den mörka årstiden mer jobb än välbehag som hästägare. 💋

Ett år senare.....Ja faktiskt. Mycket tufft år på många vis och där min hälsa också fått stryka på foten. Jag har fått bukt på vissa saker bla en liten cancerknöl i ansiktet. Har fått bukt på min stressnivå som legat skyhögt över vad jag borde. Nu så har jag dock en del kroppsliga restsymtom kvar som jag inte blivit kvitt. 2021 var ett år också när Lasse fick åka till sin bästa vän Jeffe i himmelen. Han hade en sista sommar då jag upplevde att han fått mer ont av sin hovbensförbroskning, stod ofta och avlastade sin högra framhov. Vackra, snälla Lancelot. Så många osäkra ryttare han fått att våga rida igen. Samtidigt så hade han blivit en bra läromästare som kunde lite av varje. Hans nyfunna vän Tompa blev lämnad ensam. Lasse var en stor trygghet för den här lite osjälvständiga nykomlingen. De avnjöt sista dagen trots det var november med att få en em utan täcke, kunna klia varandra och äta i samma höhög. (Det tillät inte Lasse i början när Tompa var ny, men efter ett tag var de bf). 

Samtidigt 4 dagar innan Lasse skulle få somna in så kom vårt senaste nyförvärv. Gun Powder från Irland, en hög kille på 177-178 cm då 4 år och inriden som 4 åring. "Dino" döptes han till i stallet så stor som han är och att han låter som en Dinosaurie när han rullar sig. Dino visade sig vara en mysig och snäll kille, omusklad och behövde äta upp sig efter resan. Tyvärr hände något oväntat, den store Dinon slog upp huvudet en dag först in genom stalldörren sedan in i sin box pga skenan till skjutdörren. Han gick omkull i stallgången och därefter vägrade han gå in/ut mer. Vi fick i all hast såga upp stalldörren rejält samt ändra om hans boxdörr till en vanlig öppningsbar istället för skjutdörr. Det tog honom 4 dygn att komma över sin rädsla och till slut våga ta sig ut på egen hand (fick vara lös i sin box/stallet). Nu ytterligare ett par månader senare går det riktigt bra att le honom ut och in (i början fick man inte hålla i honom när han skulle in i sin box). Så starten blev dramatisk men vi skyndar långsamt med vår store gosse. En fux, så som min första egna ponny var. Jag har själv bara ridit honom ett fåtal ggr, det är Anton som stått för det mest för att inte jag lite "tantfeg" ska hämma hans framåtbjudning. Fina har också testat hoppa något skutt och det verkar vara en bra allround häst jag har köpt. Även sambon är förtjust i honom och tycker han är så snäll. 

I vår/sommar ska han stärkas både fysiskt och konditionsmässigt så får vi se hur långt vi nått till hösten. Tanken är att han oxå ska vara med i min verksamhet som elevhäst så småningom. 

Anton som börjat rida igen har även varit på sin första träning efter 10 år sedan sist. Det var för duktiga Mia Runesson och med Tompa. Båda var lika trötta efteråt och att rida en häst med svag framåtbjudning sätter scillsen på prov. Han har en förmåga att lura sig till vilopauser av sina ryttare och man är ordentligt trött efter ett sådant pass. 

Nu ser jag fram emot 2022 (om bara allt oroligt i världen kan få ett slut). Man kan inte göra något åt det som varit bara hoppas att ändå bättre förutsättningar väntar runt hörnet. ❤

Senaste kommentarer

30.01 | 16:47

Ja då, han har en liten ryttare som idag är ägare. 🤗

...
30.01 | 02:08

Lever han fortfarande?

...
26.05 | 19:45

Jag har inte fått mail än, vet inte om det är min telefon eller om jag råkat skriva fel adress? Jag vill jättegärna ha kontakt! :) pussar henne på mulen ikväll!

...
26.05 | 15:37

Jag har mer bilder på henne som unghäst om du är nyfiken. Jag har mailat dig, hoppas vi kan ha lite kontakt. //Carina

...
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS