Blogg 2022

Ett år senare.....Ja faktiskt. Mycket tufft år på många vis och där min hälsa också fått stryka på foten. Jag har fått bukt på vissa saker bla en liten cancerknöl i ansiktet. Har fått bukt på min stressnivå som legat skyhögt över vad jag borde. Nu så har jag dock en del kroppsliga restsymtom kvar som jag inte blivit kvitt. 2021 var ett år också när Lasse fick åka till sin bästa vän Jeffe i himmelen. Han hade en sista sommar då jag upplevde att han fått mer ont av sin hovbensförbroskning, stod ofta och avlastade sin högra framhov. Vackra, snälla Lancelot. Så många osäkra ryttare han fått att våga rida igen. Samtidigt så hade han blivit en bra läromästare som kunde lite av varje. Hans nyfunna vän Tompa blev lämnad ensam. Lasse var en stor trygghet för den här lite osjälvständiga nykomlingen. De avnjöt sista dagen trots det var november med att få en em utan täcke, kunna klia varandra och äta i samma höhög. (Det tillät inte Lasse i början när Tompa var ny, men efter ett tag var de bf). 

Samtidigt 4 dagar innan Lasse skulle få somna in så kom vårt senaste nyförvärv. Gun Powder från Irland, en hög kille på 177-178 cm då 4 år och inriden som 4 åring. "Dino" döptes han till i stallet så stor som han är och att han låter som en Dinosaurie när han rullar sig. Dino visade sig vara en mysig och snäll kille, omusklad och behövde äta upp sig efter resan. Tyvärr hände något oväntat, den store Dinon slog upp huvudet en dag först in genom stalldörren sedan in i sin box pga skenan till skjutdörren. Han gick omkull i stallgången och därefter vägrade han gå in/ut mer. Vi fick i all hast såga upp stalldörren rejält samt ändra om hans boxdörr till en vanlig öppningsbar istället för skjutdörr. Det tog honom 4 dygn att komma över sin rädsla och till slut våga ta sig ut på egen hand (fick vara lös i sin box/stallet). Nu ytterligare ett par månader senare går det riktigt bra att le honom ut och in (i början fick man inte hålla i honom när han skulle in i sin box). Så starten blev dramatisk men vi skyndar långsamt med vår store gosse. En fux, så som min första egna ponny var. Jag har själv bara ridit honom ett fåtal ggr, det är Anton som stått för det mest för att inte jag lite "tantfeg" ska hämma hans framåtbjudning. Fina har också testat hoppa något skutt och det verkar vara en bra allround häst jag har köpt. Även sambon är förtjust i honom och tycker han är så snäll. 

I vår/sommar ska han stärkas både fysiskt och konditionsmässigt så får vi se hur långt vi nått till hösten. Tanken är att han oxå ska vara med i min verksamhet som elevhäst så småningom. 

Anton som börjat rida igen har även varit på sin första träning efter 10 år sedan sist. Det var för duktiga Mia Runesson och med Tompa. Båda var lika trötta efteråt och att rida en häst med svag framåtbjudning sätter scillsen på prov. Han har en förmåga att lura sig till vilopauser av sina ryttare och man är ordentligt trött efter ett sådant pass. 

Nu ser jag fram emot 2022 (om bara allt oroligt i världen kan få ett slut). Man kan inte göra något åt det som varit bara hoppas att ändå bättre förutsättningar väntar runt hörnet. ❤

Senaste kommentarer

30.01 | 16:47

Ja då, han har en liten ryttare som idag är ägare. 🤗

...
30.01 | 02:08

Lever han fortfarande?

...
26.05 | 19:45

Jag har inte fått mail än, vet inte om det är min telefon eller om jag råkat skriva fel adress? Jag vill jättegärna ha kontakt! :) pussar henne på mulen ikväll!

...
26.05 | 15:37

Jag har mer bilder på henne som unghäst om du är nyfiken. Jag har mailat dig, hoppas vi kan ha lite kontakt. //Carina

...
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS