Oj när man trodde det var sååå länge sedan jag skrev något här. Men jag är glad tiden går fort för jag vill ha vår nuuuuuuu. Tycker vi klarat våra
hagar bra ändå förutom insläppen, tills denna veckan. Fy vad det har regnat. Hästarna har hyfsat torrt i de större hagarna men deras insläpp........Där ligger säkert en sko nu med då Lasse kom in med en mindre
i förgår. Blä säger jag bara!!!
Jag har i alla fall släppt ihop Lasse och Tompa nu. Det gick över förväntan bra då Tompa lät Lasse vara boss och
bara gick undan när Lasse skulle styra över höhögarna. Jag såg dom faktiskt tom klia varandra i måndags, eller börja klia sedan bet nog Tompa Lasse lite över mankammen för då blev farbror Lasse arg och körde
bort honom. Sedan har det nya lilla trollet (kallar honom det när pälsen nu växt ut och svansen är mer i färg som en fux) skrämt sin matte. Det blev ett par bocksprång när jag fattade galopp och jag lyckades som väl
va komma tillbaka i sadeln och satte stopp för kommande rekyler. Mitt knä är äntligen som bäst nu (efter nio månader) så vill verkligen inte åka i backen och bli skadad igen. Det är mycket långre rehabilitering
på gamla tanter ska jag be och få berätta så det gäller att hela tiden tänka säkerhet, säkerhet och inte göra något dumdristigt.
Därför
rider min medryttare honom och min svärdotter mer än mig nu. Jag rider bara när det är ljust och tanken är att jag tömkör någon dag också för att lära känna honom allt mer. Det är inte
lätt med nya hästar för oss som passerat de femtio alla gånger. Man är varken odödlig eller smidig längre har jag märkt.... ha ha. Lasse har också sin medryttare och det är han så glad för som
får ut på tur mer än vad kanske jag gör. Blir att när jag rider behöver han lite extra gympapass för att vi tillsammans ska behålla någon smidighet i våra trötta muskler. Fast Lasses sinne har varit
långt ifrån trött senaste tiden, pigg som en mört och vissa pass legat på i galoppen så det heter duga. Lasse har också förmånen att fått en ryttare/elev som också är Equiopat så Lasse
får behandling emellanåt när hon är här och tar lektion. Hästarna är också vaccinerade och nästa vecka blir det nya skor på stallets fina killar.
Träningarna
hemma har tack vare den milda vintern kunnat fortgå för de som velat hålla igång även vintertiden. Nu har också träningen på ridklubben kommit igång igen så det är väl därför man
känner att man längtar ändå mer till våren nu. (trots vi egentligen är halvvägs i vintern om man kollar kalendern).
Helgen som kommer: Då ska jag ha någon
elev, se om jag kan få till en tvätt av hästarnas svansar, rycka Tompas man och så förhoppningsvis komma upp i sadeln igen på honom.....med gele i benen. Man blir lite förbannad på sig själv då man i sinnet
egentligen är 25 eller? Men kroppen känns som en gammal pensionär. Sedan ska jag försöka spärra av vid insläppen så ingen häst står där mer än när man passerar till och ut ur hagen. Enda sättet
att få marken en chans att återhämta sig lite tror jag.
Idag skymtade faktiskt solen, och jag lovar det är skillnad på hur vi mår med sol och utan sol. Jag och många
fler känner nog nu att vi snart känner oss som sengångare den här mörka, mulna vintern vi haft än så länge.
Ge inte upp, efter vintern kommer våren
(såvida inte sommaren hoppar fram direkt)
Kram Carina.