Nya Hästbloggen

Oj när man trodde det var sååå länge sedan jag skrev något här. Men jag är glad tiden går fort för jag vill ha vår nuuuuuuu. Tycker vi klarat våra hagar bra ändå förutom insläppen, tills denna veckan. Fy vad det har regnat. Hästarna har hyfsat torrt i de större hagarna men deras insläpp........Där ligger säkert en sko nu med då Lasse kom in med en mindre i förgår. Blä säger jag bara!!!

Jag har i alla fall släppt ihop Lasse och Tompa nu. Det gick över förväntan bra då Tompa lät Lasse vara boss och bara gick undan när Lasse skulle styra över höhögarna. Jag såg dom faktiskt tom klia varandra i måndags, eller börja klia sedan bet nog Tompa Lasse lite över mankammen för då blev farbror Lasse arg och körde bort honom. Sedan har det nya lilla trollet (kallar honom det när pälsen nu växt ut och svansen är mer i färg som en fux) skrämt sin matte. Det blev ett par bocksprång när jag fattade galopp och jag lyckades som väl va komma tillbaka i sadeln och satte stopp för kommande rekyler. Mitt knä är äntligen som bäst nu (efter nio månader) så vill verkligen inte åka i backen och bli skadad igen. Det är mycket långre rehabilitering på gamla tanter ska jag be och få berätta så det gäller att hela tiden tänka säkerhet, säkerhet och inte göra något dumdristigt.

Därför rider min medryttare honom och min svärdotter mer än mig nu. Jag rider bara när det är ljust och tanken är att jag tömkör någon dag också för att lära känna honom allt mer. Det är inte lätt med nya hästar för oss som passerat de femtio alla gånger. Man är varken odödlig eller smidig längre har jag märkt.... ha ha. Lasse har också sin medryttare och det är han så glad för som får ut på tur mer än vad kanske jag gör. Blir att när jag rider behöver han lite extra gympapass för att vi tillsammans ska behålla någon smidighet i våra trötta muskler. Fast Lasses sinne har varit långt ifrån trött senaste tiden, pigg som en mört och vissa pass legat på i galoppen så det heter duga. Lasse har också förmånen att fått en ryttare/elev som också är Equiopat så Lasse får behandling emellanåt när hon är här och tar lektion. Hästarna är också vaccinerade och nästa vecka blir det nya skor på stallets fina killar.

Träningarna hemma har tack vare den milda vintern kunnat fortgå för de som velat hålla igång även vintertiden. Nu har också träningen på ridklubben kommit igång igen så det är väl därför man känner att man längtar ändå mer till våren nu. (trots vi egentligen är halvvägs i vintern om man kollar kalendern).

Helgen som kommer: Då ska jag ha någon elev, se om jag kan få till en tvätt av hästarnas svansar, rycka Tompas man och så förhoppningsvis komma upp i sadeln igen på honom.....med gele i benen. Man blir lite förbannad på sig själv då man i sinnet egentligen är 25 eller? Men kroppen känns som en gammal pensionär. Sedan ska jag försöka spärra av vid insläppen så ingen häst står där mer än när man passerar till och ut ur hagen. Enda sättet att få marken en chans att återhämta sig lite tror jag.

Idag skymtade faktiskt solen, och jag lovar det är skillnad på hur vi mår med sol och utan sol. Jag och många fler känner nog nu att vi snart känner oss som sengångare den här mörka, mulna vintern vi haft än så länge.

Ge inte upp, efter vintern kommer våren (såvida inte sommaren hoppar fram direkt)

Kram Carina.

Ja vad ska man säga om vårt klimat i november här i Sverige? Det är mörkt, grått, regnigt=blir gegga osv. Vi har haft det lite struligt med hagarna och att det blivit lite mer "oro" i lägret så att säga när det kom en ny häst till stallet. Lasse är ju som han är (utbrytarkungen), när det inte passar honom att vara i en hage, eller han känner för att komma in så kan han bara antingen gå genom trådarna så de brister eller kryper han genom (jo då passar det vara vig och smidig). Sedan Tompa som är ny och inte riktigt känner sig trygg i de hagarna som är mot skogen till, tror vi har fått en liten älgrädd hare ha ha. Så den tredje spellevinken i stallet.....som lyckats trampa av sig en sko nu två ggr och fått väldigt ont i sulan efteråt. Så med detta i problemfokus så har jag dragit ny tråd där Lasse får gå OCH satt upp en lampa med rörelsedetektor så han inte kan skylla på att det var för mörkt för att stanna och vänta på att VI tar in honom. Denna hagen är då lite bort från de andra två så inte det bästa för att vara säker på att han stannar men just denna kan inte Rialto gå för då trampar han av skon. (Just nu den som är lite blötare än de andra). Sedan då hagen bakom stallet fick jag inse att Tompa inte trivs i då han igår sprang och som givet en tappsko där ja........Skit!! Så nu har killarna själva sett ut sina vinterhagar, och nåde den som vågar rymma eller bära sig åt nu för då vet i tusan.... Sedan mina andra hagar som är lite större och som jag då tänkte kunde dels skona insläppen i vinterhagarna men också ge hästarna lite miljöombyte och större och mer spännande att vara i ska jag ev ge mina två en chans till imorgon..... Där vill jag inte ha dom på vardagarna då det blir väl mörkt bortåt vägen innan man hinner hem och ta in dom. Så håll tummarna imorgon. :)

I och med tappsko på Tompa ska jag se i helgen om han ömmar eller jag kan röra på honom lite i lina åtminstone i helgen. Lasse ska gå lektion både lördag och söndag så i bästa fall får jag tid för lite adventstäd i helgen. Det är svårt att hinna med 175 kvadratmeter som ska städas och pyntas på en och samma helg annars och nästa helg ska vi fira en kompis som fyllt år så det måste ske lite adventfix denna helgen. 

Möss, nu har jag köpt elektriska musskrämmare som man sätter i eluttaget och som med något högfrekvent ljud ska skrämma bort mössen. Hoppas det fungerar och sen får vi nog överväga att skaffa en hus/stallkatt kanske till nästa vinter. 

Hoppas ni får en härlig helg och med möjlighet att vila för att ta emot sista veckan i november, hoppas december blir lite ljusare och lättare på många plan. 

Kram

Så kom dagen som kändes som en evighet bort. Tompa skulle komma. Det var enormt spännandeoch då särskilt när man som jag inte sett sin häst i verkligheten. Men han var så fin och framför allt lugn och har funnit sig till rätta bra. Det största problemet var att få av de norrländska broddarna (väldigt spetsiga) som vi tyvärr inte ens idag har fått bort. (Blir när hovslagaren kommer om någon dryg vecka nu). Och såklart andra natten hade han en reva på ena bakbenet. Jag har också broddar på på vintern men vi har nog lite trubbigare broddar här än så spetsiga som behövs där det verkligen är vinter och is. Blev till att köra med nattbandage så inte vår fina "Prins" får fler tramp. 

Första veckan så fick han stå de första dagarna och det passade bra eftersom jag rök på en urinvägsinfektion också (Inte riktigt bra än så här en vecka senare). Första arbetspasset tillsammans blev tömkörning två dagar i rad och han var så duktig och fin. Då blir man glad när man ser att hästens gångarter faktiskt också levde upp till det bättre än vad jag tidigare sett på filmerna. När helgen kom så var det dags för tanten att sitta upp. Tog hit min livankare Fina som moraliskt stöd. Han var lite spänd för omgivningen men annars väldigt snäll. Lite latare än vad jag är van vid från mina grabbar men det går an när man som jag har skador i kroppen och inte så modig längre. Mitt fokus kommer vara mycket på att få honom lite så som jag vill att han svarar för mina hjälper, så får vi se om vi kan hitta en överenskommelse i det så småningom. Det ska bli väldigt roligt i alla fall att jobba ihop oss i vinter för att kunna åka på träning till våren. 

Däremot är det nog bäst att vänta släppa ihop gubbarna för jisses så de just nu är sura mot varandra mellan boxväggen. Gissar att Lasse varit van bestämma och att Jeffe kunde tetas men gick snarare undan i konflikter. Här verkar det som om Tompa nog säger ifrån och frågan är om inte han kommer bestämma. Det får tiden visa när jag känner de är redo att släppas ihop. 

Det är en tråkig tid nu med mörka kvällar. Vi måste fixa bättre ytterlampa på stallet för det är på tok för dåligt som sitter uppe nu. Och jag hatar verkligen mörker, att le hästar in och ut i mörker är nog bland det värsta jag vet med den här årstiden. Vi har också fått en riktig musinvation i stallet. Riktigt äckligt och jag har tagit 13 möss på två veckor i fällorna. Fått packa ner det mesta i lådor med lock osv för att inte ha massa musbajs på grejerna. 

Ny medryttar har också kommit till vår lilla enkla boning, Martina. Hon ska rida på Lasse och eftersom hon gillar skogsturer bäst kommer nog Lasse att älska henne. Jag och Anna är nog lite mer kvällsryttare på ridbanan i lampans sken den här årstiden. Ibland saknar jag andra arbetstider så man kunde rida mer även på vardagarna i dagsljuset. Men nä...jag är också tacksam att jag faktiskt kan det åtminstone måndag, lördag och söndag. 

Så nu hoppas jag på att den skröpliga kroppen piggnar på sig så man kommer tillbaka där man slutade innan jag gick omkull med Lasse för nu nio månader sedan. Kan man önska det i Julklapp tros att alla krämpor är borta?! 

Två veckor kvar till advent mina vänner, det brukar vara en mysig helg. Som vanligt så hade jag en plan om att börja adventsstäda/pynta ett rum i taget i gooooooood tid. Men nä lär bli som alla andra år, upp med stakarna och så blev det advent. Städa kan man göra i ett senare liv. 

Ha ett trevligt slut på veckan och hoppas vi får fint väder till helgen. 

Nu kanske många tänker att det blev köp av hästen vi skulle besiktiga i Skåne. Nej han gick inte igenom, min magkänsla för hon som sålde var inte på topp och fick bekräftat av veterinären att hon var en hästhandlare. Så snopet på ett sätt men med det som hänt sedan efter så kan jag bara säga ödet har en mening. 

Jag tappade lite lusten att åka på fler hästar nu och funderade på att vänta till våren med att leta häst igen. Samtidigt känns det inte helt rätt gentemot Lasse som saknar en vän i hagen. Så jag kollade annonserna en gång igen. Min blick drogs mot en skönhet med en ovanlig färg och såklart fanns han 130 mil bort. Läste annonsen och jo mycket stämde på det jag söker. Skickade ett mess om vem jag är och vad jag söker och ägaren svarade....stämde fortfarande mycket in på det jag söker och faktiskt också i många avseende förvånansvärt likt Jeffes personlighet. Sedan under veckan som gick så har jag och ägaren haft jättemycket kontakt, filmer av alla de olika slag har skickats, vi har pratat i telefon och allt känns bara så himla rätt. Jag får verkligen inte missa denna hästen och så gällde det att våga lite i livet med ibland. I detta avseende att köpa osett men så fick det bli. Jag svävar på moln och de tio dagar som sedan följer efter jag tog beslutet känns som evigheter. Men nu har vi faktiskt snart kommit halvvägs. Oj oj så spännande och förväntansfullt allt känns. 

Lasse har börjat travas igång, är stel i sin rörelsestörning (blir det om han inte rids och håller sig mjuk/elastisk) men annars känns han bra ifrån det som spökat baktill. Imorgon ska han få sina tänder fixade. Sen har jag massor att fixa nu inför Tompas ankomst. Om ytterligare en vecka hoppas jag att kunna förena dessa två fina killar i samma hage. 

Min svärdotter ska sälja sin häst, det är alltid så sorgligt att skiljas från en häst men ibland ser livet ut på ett sätt att man måste också ta jobbiga beslut. Var sak har sin tid på något sätt. 

Jag ska också få en ny medryttare till stallet. Det är något jag lärt mig ända sedan barnen kom att det är mycket lättare om man tar emot hjälp. Hästarna och allt vad det innebär är både tidskrävande och kan den dystra årstiden ta mycket kraft. När man sedan får till det bästa att ta hjälp och på så vis får mer energi tillbaka av att vara i stallet och hästarna än det tar energi så är balansen uppnådd. 

På lördag har klubben månadsdressyr där ryttarna har möjlighet rida program och öva inför framtida starter. Lite anmälda men kan också vara så att en del ska besöka Elmia och de tävlingar som är igång där. Ska nog spara mina pengar och jobba med skura box, fixa något staket osv till nya Prinsens ankomst. 

Ha en skön fortsatt vecka och helg, nästa gång jag skriver så berättar jag om Tompas ankomst och hur han tagit flytten. 

Kram

Nu är det två månader sedan Jeffe togs bort. R.I.P Jeffe Det är med sorg i hjärtat men ändå med en sorts tanke om skyldighet som jag tog beslutet att låta han somna in. 

Jag hade bestämt sedan innan att om han inte till sommaren kan gå i en nerbetad vinterhage så ska han inte behöva kämpa mer. Vi hade kunnat utöka sjukhagarna till ungefär knappa hälften av vad våra vinterhagar är i storlek. Jag märkte att det var jättekänsligt ibland om när han fått byta hage kom tillbaka till där gräset lite växt på en vecka. Han hade lite tappat gnista i sina fina ögon och de där "glädjehoppen" i hagen som vi såg i våras var nu inte kvar. Så kom därför dagen....... Han och Lasse fick gå lite ihop någon timme i vinterhagen sista veckan och den här morgonen lät jag dom båda få gå i en vanlig hage. De kliade varandra och njöt ett par timmar tillsammans en sista gång. Sedan kom veterinären, jag ledde ner honom till vår finaste sommarhage, där min lugnaste plats på jorden är. "Oxhagen" Jag sa hejdå till Jeffe och gav honom en stor kram och gick sedan därifrån. Jag älskar dig till månen och tillbaka och tack för de 13 år jag fått äga dig och tack för allt du lärt alla ryttare genom åren. 

Första veckan var Lasse riktigt deppig. Även om dom inte gått ihop så mycket sista halvåret så såg jag att han var ledsen. Som tur är så slutade han inte att äta. I samband med att han i sommar haft någon konstig hälta så har han också rört sig för lite. (precis som sin matte med sitt kassa knä). Det klart att det inte blev bättre av att han inte fick någon motion och stod mycket och häckade i hagen. Nu kan han inte gå med min svärdotters häst som inte alltid är så snäll mot Lasse så fanns inget att göra tyvärr. Allt eftersom tiden har gått har Lasse blivit lite piggare och han har varit och röntgat sina bakknä och hältan har gett med sig. Inget fel på hans knä och jag funderar på om han haft en rejäl sträckning. Vi har nu skrittat honom i tre veckor och allt ser bra ut. Håll tummarna att han får vara frisk nu ett tag och kan ridas i vinter. 

Med Lasses behov av en kompis och jag min känsla av sårbarheten att ha bara en häst och själv komma efter med sin ridning så kom jag rätt snabbt fram till att söka efter en ny häst. Jag har varit och provat nu totalt fem väldigt olika hästar på vissa punkter, varit en nyttig erfarenhet och också fått smaka på att rida en häst med så stora gångarter som jag nog aldrig suttit på förrut. Den sista hästen jag kollade på för en vecka sedan är den som jag tycker skulle passa mig bäst och som också skulle passa min verksamhet och en kompis till Lasse. Så nu får ni hålla tummarna att han går genom besiktningen, i så fall kanske den tomma boxen har en ny stjärna redan till helgen. 

Ni vet säkert känslan inför att köpa en ny häst......Det pirrar i magen och man försvinner ibland bort i tankar om framtiden men vågar inte hoppas för mycket än heller. 

Tillbaka till mitt knä då. Jag väntar på att bli kallas till ortopeden och ska få reda på om det finns något att göra för mitt knä som har en delruptur av ett ligament. Jag längtar så till att kunna röra mig bättre igen och att få komma tillbaka och åtminstone kunna ut och cykla, gå långpromenader, träna och må bra. Det är lätt att ta mycket för givet i livet men när man blir äldre och mer tacksam för det man har så vill man kunna ta vara på det man har kvar framför sig. 

Senaste kommentarer

28.11 | 10:02

Nr 5. Svart häst. Johanna Johansson 0768182036

...
28.11 | 09:54

Bästa bilden 😊

...
26.11 | 21:36

Nr. 1 Åsna på tur. Håkan Åhman 072-7144155

...
26.11 | 15:08

Härlig bild

...
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det Àr enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS