Minnen med glädje och fasa...
Hur det började

Att jag började med hästar har jag min släkting Gunni Andreasson att tacka för. Det var på hennes ridskola, som låg vid det första stället på vänster sida när man svängt upp mot Sickinge som jag nog blev fast. Ngr minnen från den tiden är när vi var på ridläger hos Gunni och jag och min kompis satt och tvingade i oss sparrissoppa som de andra tyckte var sååå god. Vi åt till vi va gröna i ansiktet  🤒 ha ha. Det var också hos Gunni som hittade min första häst, newforest ponnyn Silverlea HoneyComb som blev min bundsförvant i många år  🙂

Dag "Dadde" Nätterqvist

Det var också Gunni som fick med mig till hoppträning för Dadde, tyvärr..... Det är nog den värsta tränaren jag ridit för under hela min ridkarriär, ja absolut. Minns när han skrek till en tjej, -"Sitt på aslet" så det tjongade i väggarna i ridhuset, själv var jag liten och livrädd 😮 Han var på mig att jag skulle sporra min feta ponny som han sa, jag fick hoppa av och han visade under armhålorna på mig med fingrarna hur jag bara killade ponnyn i sidorna. -"Så här ska det kännas" sa han och körde fingrarna i mina sidor så jag trodde jag dog..... Ja fin pedagogik, eller hur 🤨 Fast det var fin gemenskap på den tiden och jag träffade också underbara människor och hästar.

Mopedmaffian

Jag fick min ponny "Honky" 1981 och vi hyrde stallet på Haganäs som ligger i Visslaryd. Vad jag då inte visste var att jag sedan skulle så småningom också träffa min sambo Lars där och att vi flyttade in på gården 1988 😉 Jag och Vicky körde moppe till stallet vilket var ett äventyr för sig, ni som vet hur det är att köra på icke snöskottade vägar med inte alltid så samarbetsvilliga mopeder vet vad det vill säga att asa moped *j-len* i snö och modd...........mobiltelefon fanns liksom inte på den tiden.

Tro det eller ej men en sådan här moped hade (har, den finns kvar i min ägo) jag ;)
Honky skenade i skogen
Nja, stack i alla fall. Hon drog iväg med mig i skogen på en stig och jag slet och drog för allt jag var värd i tyglarna. Vad jag glömde var att på stigen längre fram var ett ikullblåst träd som man var tvungen att ducka när man red under. Jo just det.........jag glömde ducka. Då ska ni veta att på den tiden hade man sk Boeri hjälm (kommer ngn ihåg den?) tur det för annars hade skallen spruckit kan jag lova. De såg ut som mopedhjälmar ungefär så inte så snygga men säkert mycket säkrare än dagens hjälmar 😎
Häst och vagn karriär
Inte så framgångsrik men lite har man upplevt även där om så inte som kusk just dessa tillfällen. Min morbror hade sina hästar hos oss ett tag som han också tog en körtur med ibland. Hans fjording Magritz var snäll men hade en egenhet att har bråttom i starten om ni förstår hur jag menar.... Det gällde att kasta sig på för när "kärran" var ditsatt bar det iväg antingen man ville eller inte. En gång minns jag när hon drog iväg i sådan fart att vi såg dom försvinna nedåt vägen i full galopp. Märkligt nog hade min morbror satt på hunden på vagnen också 😮 Nere i första kurvan ser vi hur hunden först åker av åt ena hållet och sedan min morbror åt andra........ 🙃

Hon har även låtit en massa barn åka skenslädtur genom Visslaryd, hur nu någon kunde låta dom åka från första början  Det var i alla fall min kära pappa som körde och jag red jämte med Honky. Pappa skulle vara snäll och "avlasta" det tunga lasset i en uppförsbacke och steg av släden för att gå jämte istället. Ja rätt gissat, rätt som det är drar vi iväg och min far hinner inte upp i släden, ramlar och kastas i diket. "Maggie" skenar hem med en "barnakör sjungande för full hals" bakom sig. I kurvan upp till Haganäs står en av föräldrarnas bil så hon fortsätter mot Bräkentorp ..... då kastar sig våghalsen Sören mot hästen, landar på medarna bakom hästrumpan och får tag i tömmarna och kan avsluta denna "flumride" resa för barnen....... Måste fråga dom en dag om dom fått men av den....mina kusiner, ha ha.
Rida flera på en häst
En annan häst min morbror hade var nordsvensken Diana. Henne tolkade vi mycket efter på vintern, gör barn det nu för tiden tro?? 🤨 Mycket kul hade vi och när vi var klara red vi barbacka 3 st hem till stallet. Vet en gång när Lars var med och han fick sitta i mitten och hade vääääldigt dålig sådan där "mc-felling, luta åt rätt håll i kurvan" så en slank det hit och en slank det dit, men ingen ner i diket" som väl var. 🙃

Maggi däremot var en smart fjording. I hagen hoppade vi upp ibland och red en runda barbacka utan träns. När hon fick nog av oss gick hon under en gren så hon snabbt "skalade" av oss från ryggen.
Kan en häst skena i trav? he he
Jo Diana som var en stor nordsvensk och vi bara var små barn gör att den ekvationen är lite dålig. En kompis Eva som brukade rida henne kom hem och ville inte rida mer för Diana bara vände och gick hem av egen vilja. En annan som var "liten men TUFF" skulle ju minsann visa Diana vem som bestämmer!! 😠 Jag kom väl halva Haganäsvägen (ca 400 m) sen kom det....... Hon vänder om och börjar trava hemåt!!!   Tror ni det gick stanna? NEJ! Tror ni det gick styra ut i skogen? Svar: NEJ! Hon travade helt enkelt hem med en "arg geting" (jag) sittandes på ryggen som försökte på nått sätt avbryta TRAVEN........det gick inte.
Fuskred!!
Ja en bekännelse till mor och far efter alla år.... Ibland så kände inte jag och Vicky för att rida våra ponnysar som vi kanske borde. Då satt vi i stallet och snackade så länge som det skulle tagit om vi ridit och sedan kom man hem och sa att vi hade ridit.
Synd att man inte då visste att senare i livet skulle man önska man hann rida mer än vad alltid tiden kan erbjuda.
Ponnydressyrkarriären i en LEWA sadel
 Ja tänk det var säkert därför det aldrig blev någon SM start..... Tänk er själv tävla dressyr i en LEWA sadel som har kåpor som nästan slog i ganaschen på hästen 😲 Lovar ska hitta en bild sedan på denna eminenta utrustning 😉
Bästa ponnymeriten
Det måste varit 3:a i DM tror jag. 🤩 Vi var ute väldigt mycket på tävlingar och jag minns speciellt när ponnyåren tog slut. Då det var slut med att ligga och sova i baksätet till tävlingsplatsen och man plötsligt skulle både köra och tävla själv......och packa matsäck.  Nja det sista blev nog inte så ofta!!
Bensinslut
Då kom jag osökt att tänka på alla bensinslut jag lyckats med ....... med hästtransport efter. Alltid varit lite väl modig i sådana lägen och visst inte lärde mig av misstagen heller. Den värsta är nog när jag och min svägerska Ann blir stående där det är mittvajer och endast en fil.........och kö efter oss som soppatorskat.
Ann går fram till en lastbil i kön och frågar om han har bensin..... Han svarar -"Lilla gumman...., den här går på diesel" 😀 Ja det slutar i alla fall med att flera starka lastbilschaffisar puttar hela vårt ekipage de 30 meter som var fram till dubbelfiligt och jag ringde pappa som kom med bensin....som väl var fanns mobiltelefonen nu även i min ägo.
Hoppa över bommar
Ja då menar jag inte hinder utan inne i hästtransporten. Tur att det inte finns liknande ordspråk som "Du är ingen bra ryttare förrän du trillat av 100 gånger" och istället också "Du är ingen bra transportförare om inte din häst hoppat över bommen 100 gånger".
Nej, men några sådana händelser har man upplevt. De två värsta tänkte jag berätta om här. Jag och svägerskan Ann igen som är ute och kör hennes dåvarande häst Paparazzi. Han stod och slog (skrapade) mycket med frambenen när han åkte och mycket riktigt på 25:an hoppade han över bommen...... Vi stannade och där hängde han.....  Tyvärr fanns det ingen bomutlösare på detta släp, men jag fick loss honom från grimskaftet och stängde dörren för han började veva där inne. Det small och dundrade och plötsligt blev det helt tyst........
🤔
När jag så försiktigt öppnade dörren ser jag två bakben som ligger rakt upp i luften.
Han hade alltså försökt hoppa tillbaka men halkat inunder med sina bakben och slagit en volt bakåt och hamnat på rygg med huvudet mot baklämmen.
Jag fick Ann att ringa brandkåren medans jag fällde ner baklämmen och fick undan mellanväggen. Han trillar då på sidan vilket var min plan men tyvärr utåt så nu sticker frambenen ut mot vägbanan och han ligger som en groda mot väggen med sina bakben. 😮
Brandkåren kom och vetrinär som vi ringt också, de fäste en lina runt täcket vid bringan och fick vincha ut honom lite i taget tills han sprattlade upp.
Vetrinären gav lugnande och endast med något litet skrapsår går hästkraken in i transporten igen och vi kunde åka hem.
Ja det var en resa att sent glömma!!

En annan gång har en liten ponny hoppat över bommen och slank ut genom lilla framdörren............men det är en annan historia. 😉
Föl är underbara
När jag blev 18 år behöll vi min ponny Silverlea HoneyComb i avel. Fem stycken avkommor hann hon få innan hon gick bort i blindtarmsförstoppning. Fölen kom i följande ordning: Castello, Charmonie, Chicago-Jazz, Cherry, Chiquita.
"Honky" hade lyckade fölningar och var en utmärkt mamma lugn, trygg och lagom sträng. Det var en underbar känsla när fölen kom antingen om man lyckades få vara med eller bara hittade en liten fölunge i boxen när man kom ut i stallet. Inget går upp mot en liten fölmule!!!!!!!!!!!!!!!!!!  🤩
Turnélivet
Ja inte konstigt man idag inte har sug på att tävla......det blev en hel del förr av den varan. Jag minns en gång när jag och min kompis Annica skulle iväg med båda våra ´hästar till Kågeröd. Lånade pappa Bernts stora jeep och boggisläp (på den tiden undrar jag om jag hade hunnit ta E-kortet??!!!)
När vi närmar oss Helsingborg blir vi osäkra var vi ska. Ringer till Annicas pappa något för sent så han hinner inte uppfatta att vi aldrig svängt av utan hamnar nu i Helsingborg med detta STORA ekipage (vi var ju rätt små då ändå). Annica blir så där "timid" man kunde vara mot sina päron och bara fräser.............."Nu ser du genast till hur vi kommer ut härifrån"!!! ha ha så här efteråt undrar man att han inte bara slängde på luren......??? Nej då pappa Bernt lotsar oss lugnt och stilla per telefon ut ur Helsingborg och vidare mot Kågeröd. 🙃
Brink tog fel
Jag tränade rätt ofta hos Carina Brink ett tag. En dag när jag precis kommit fram och lastat av Man kommer Jan Brink uppkörande på gården. Stegar fram till mig och säger att den här syns lång väg är efter Martini. Nej säger jag han är efter Maraton-Flamingo. Jasså säger Jan, det var värst vad han var lik Martini.

En annan rolig grej som hände när jag, Lars, Carina och hennes pojkvän skulle ut och käka i Hässleholm:
Vi var rätt sena men gick in på en resturang och satte oss. Kände oss lite dumma eftersom vi kom inasandes nästan vid stängningsdax, då säger någon av oss Carinor (minns ej vem, men carina som carina då!!) -"Tur vi inte är ensamma här i alla fall, det sitter ju flera till där borta!! Plötsligt börjar vi gapskratta.....då är det speglar på väggarna som gör att det finns inga mer utan det är vi själva som syns i speglarna som är runt om i resturangen. Ja, Carina jag var ju också blond på den tiden så någon av oss får skylla på det..... ha ha ha.😀
Cherry gick ner sig i ett kärr
Ja det är nog inte konstigt jag idag har som policy att ta in hästarna innan det blir mörkt.
En kväll när vi kallade på hästarna kom alla utom Cherry..........??
Då hade hon (när vet jag inte) hamnat utanför staketet mot skogen till och halkat ner i ett dike eller någon sumphåla. Vi hörde henne gnägga och körde ner med en traktor och då låg hon där så nästan bara huvudet stack upp. Brandkåren larmades och vi började försöka trixa med spändband i lyset av traktorns lyktor. Just när brandbilen anlände lyckades vi få under banden och kunde hjälpa henne dra med hjälp av traktorn. Ja, många hemska timmar i mörkret slutade till slut lyckligt för lilla Cherry.
Dressyrryttaren hoppade grindar

Man som jag ägde mellan 1992-1999 hade ju visats som hingst och därför hoppats rätt mkt. Jag kände mig rätt säker på honom för han stannade aldrig. Till slut var jag så övermodig att när vi var ute och red och skulle igenom någon kohage som vi kallar Paradiset (ligger i Bräkentorp) så hoppade vi över de trägrindar som fanns på den tiden istället för att hoppa av och öppna. (Lite lat har jag alltid varit så då blev det så) Jag minns att de ändå var rätt höga och att de inte gick att riva var lite nervkittlande. På något sätt så har jag alltid gillat att utmana mig själv..........härlig känsla sen efteråt när vi landat välbehållna på andra sidan. Ehh...idag har man tantat till sig så jag skulle nog inte göra om det.

Recept: Rida i ridhus trots du blivit mamma
Inte utan att man blir lite stolt så här efteråt när man lyckades åka till ridhuset efter Anton kom till världen, Ensam.

Det var till att lasta in allt hemma i bilen och sist in med Man i transporten. Väl uppe i ridhuset har jag för mig att proceduren gick till så här:

Lasta ut barnvagnen och placera barnet i den (Anton), Kör in vagnen i ridhuset och ställ den i hörnet, går därefter ut och bär in sadel och annat tillbehör och häng på ridhusväggen, Gå sedan ut och lasta ut hästen (i detta fallet Man), Ta in hästen och sadla, Därefter rider du din häst och snackar med barnet lite i den ena hörnpasseringen. När du ridit färdigt gör du om samma procedur, nu bara i bakvänd ordning.

Ala..... så har du lyckats rida på förmiddagen och har tid med gubben och barnet sedan på kvällen!!!

Ja det var tur att Anton var ett så snällt barn, alla uppskattar nog inte dessa äventyr kan jag tänka mig. Med närmare eftertanke fick jag just klart för mig varför Anton kunde rida lätt på 2 minuter när han sedan började rida som 11 åring. 😀
Anton och Elina poserar en jul.
Dressyr tar hjälp av Western
Efter Man köpte jag en såå fin hingst e. Good Future. Han var endast 3 år, fux med bläs och fyra höga strumpor. Inridningen var påbörjad och jag skulle fortsätta........... Vilket blev en mindre rolig tid. Arisco som han hette var sådan att vissa dagar gick det rida honom hyfsat frånsett att han hade noll bjudning. Det tänkte man ju inte är ovanligt för en del unghästar. Det som var mindre ovanligt (i de flesta fall som tur är) är att vissa gånger hann jag inte mer än sitt upp och det gick som "1000" nålar genom kroppen på hästen som följdes av rodeobock, rakt upp i luften, fanns inte en chans att jag satt kvar. Efter några sådana luftfärder åkte vi iväg för att kolla upp honom, det hittades inget fel. Jag beslöt ta hjälp........ Då tänkte jag mig att en seriös westernkille kunde hjälpa oss eftersom de har bra pedagogik och får hästarna orädda etc. Åkte så till en kille som heter Tommy uppe i Skara. Arisco var där ett par veckor och allt gick jättebra.....inte en enda bock??? Två dar innan jag skulle upp och hämta honom ringde Tommy. -"Nu förstår jag hur du menar han har bockat så med mig med idag"
Jag åkte med honom till vetrinärklinik i Mantorp och där upptäckte de att han hade artros i nacken. Det blev avlivning på plats där och jag fick fara hem med tomt släp och lipandes hela vägen hem. R.I.P Arisco.
Ankmamma
Har ni upplevt att rida ut i skogen med era barn i följe på ponnysar? Gör det om ni får chansen. Mina barn "fick" inte eller det blev inte att de frågade heller när de var mindre för jag tyckte nog det räckte med att en red i familjen (med tanke på kostnader). När de sedan frågade efter för några år sedan började vi låna ponny ett par sommrar först. Oh jag får rysningar när jag tänker på den känslan.................. Hur man travar först i ledet och vänder sig om ser sina barn komma efter på led!!!  Ropar till dom -"Går det bra"? 
Nu förstår jag hur en ankmamma känner sig ..... 🙂
Här ska vi ut på en sådan tur, fast bara jag och Anton, den här bilden är tagen sommaren 2005
Hästarna som kunde prata

Just nu har vi två härliga individer i vår ägo. Det fick jag ytterligare en gång bevisat senast igår. När jag skulle ta in hästarna (4 i stallet) så gick jag först för att ta in Jeffe. Han står bara ngr meter in i hagen och som alltid när man ropar så svarar han med en gnäggning. Tar in de andra två stallkompisarnas hästar och har då Digge, sist och minst kvar. Han står längst ner i hagen så jag måste gå förbi honom och upp ca 50 m till insläppet. Säger till honom, när jag passerar honom utanför hagen              -"Hallå snygging" och får ett litet gnägg till svar. Då blir man varm i hjärtat!! 🤩

Ridskoletiden-Ljungby Ridklubb
Det finns en del hästar man behållt i sitt hjärta från den tiden man var liten och red på Ridskolan. 🙂 Känner ni igen någon? Skriv i gästboken och berätta!! Börjar med att nämna alla namn jag minns Ludo, Chester, Suprime, Columbo, Champion, Cirrus, Picasso, Lady, Bello, Pinto, Martina, Matilda. Lite kul är att Tina har en Cirrus på ridskolan idag som ser ut som den Cirrus som fanns när jag var liten, för mååååååånga år sedan, samma färg fast lite större bara. 🙂 Mina absoluta favoriter från den tiden var Ludo och Bello. Ludo var en stor häst och Bello en ponny. Kommer ihåg när jag och Vicky hyrde Bello och Pinto, vilken lycka. Sedan minns jag mest Columbo från en lektion: Han var nämligen väldigt skumpig och vi skulle rida utan stigbyglar. Efter ett tag hade jag ingen ork kvar i kroppen men vågade inte säga till ridläraren utan jag kämpade vidare i nedsittning trav utan stigbyglar. Men sen gick det inte längre....... Jag började sakta glida på sidan en cemtimeter i taget tills plötsligt........duns 🙃, jag trillade i backen. Picasso var en vacker svart häst som var allas fara att få, han var lite het och sprallig. Ridlärare jag hade från den tiden var, Lena Persson, Chris Kringstad, Maria Berg, Kajlin Lindh. Någon mer som minns den här tiden?  😎
Lagtävlan 80-90 talet
En liten hälsning till mina fd lagkamrater som var med på den gamla goda tiden. Anna-Lena Engblom på Sunny Beach Boy, Jessica Jonsson på Sunny Girl, Karin Fritzell på Jarko, Jag på Silverlea HoneyComb har jag glömt någon? Det var roliga tider och lag är något speciellt att rida. Sedan har jag ridit lag på stor häst och det kunde växla lite vilka vi var men bla var det jag på Man, Thomas Jonsson på Zorro, Tina Andersson på Diego.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

30.01 | 16:47

Ja då, han har en liten ryttare som idag är ägare. 🤗

...
30.01 | 02:08

Lever han fortfarande?

...
26.05 | 19:45

Jag har inte fått mail än, vet inte om det är min telefon eller om jag råkat skriva fel adress? Jag vill jättegärna ha kontakt! :) pussar henne på mulen ikväll!

...
26.05 | 15:37

Jag har mer bilder på henne som unghäst om du är nyfiken. Jag har mailat dig, hoppas vi kan ha lite kontakt. //Carina

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS