Erfarenhet får man genom att prova det som verkar vettigt!!

Träna ofta!

Detta inlägg är inte på något vis för att värva fler elever för jag har fullt upp som det är 😉 Nej jag vill poängtera vikten av att träna och att träna regelbundet!!

Det är oftast inte så viktigt vem man tränar för utan att man har någon som ser/coachar/motiverar/förtydligar från marken. När vi sitter på hästen så är det väldigt mycket vi ryttare gör och ska ha koll på. Vår egen kroppskontroll, få ihop teori i praktik, timing av hjälper, finna en känsla osv. Sedan har vi hästen och dess stora muskulösa kraftfulla kropp, få den att förstå och tyda våra signaler, skapa motiverande arbete för den osv. Sedan har vi också hur vi tar oss från punkt till punkt dvs ridvägarna.... 🙃 Så förstå att vi behöver någon med extra ögon och lite mer kunskap än man som ryttare besitter med.

Däremot är det också av stor vikt hur ofta man tränar för någon, det visar sig att många utländska ryttare har en annan träningsfilosofi än en del av oss svenskar. Man tränar för tränare ofta mer än 1 ggr/vecka utomlands. Här tränar man i bästa fall varje/varannan vecka men finns dom som tränar mer sällan än så....... jag själv just nu. 😥 Min tränare kommer ca var 6:e vecka vilket är alldeles för sällan. Nu har jag som tur är en effektiv analyseringsförmåga när jag rider själv men jag hoppas på att kunna hitta någon i min närhet så träningarna kan utökas. 🙂 Är man lite längre kommen så har grundridningen befästs men är du på lägre nivå så är träning mer sällan än varannan vecka på tok för sällan. Din grundläggande ridning och utbildning/stärkning av din häst kommer ta väldigt onödigt lång tid.

Du kan gott ha en "vardags" tränare som du tränar mer ofta för och sedan en "spets" tränare som du i samarbete med din ordinarie får de där lite extra tipsen och "skjutsen" framåt. Däremot säger man på våra tränarutbildningar att vi måste informera våra elever att inte träna för fler än två i samma disciplin. Det är för att man vet att ett sådant val leder ofta bara till missuppfattningar mellan eleven och kanske de lite olika pedagogiska sätten att framföra utbildningen. Det blir svårt att hålla en och samma linje och det blir oftast för många "bollar i luften" samtidigt. Var sak tar sin tid och det ges sällan den uppföljning och tid som krävs om för många är med samtidigt. "Ju fler kockar desto....."!!!

Ha också en bra kommunikation med din tränare, gör upp gemensamma mål och utvärdera dina framsteg och utvecklingskurva. Självklart i många avseende men tyvärr alldeles för sällan i ridvärlden!

Sedan kan man ibland behöva höra någon annans syn och analys så var inte rädd att föra den dialogen med din tränare att du kommer vara med på någon kurs eller åka för att "prova dina vingar" någon annan stans. Det har sällan tränare något emot utan tycker ofta också det är utvecklande att få någon annans input på ens elever.

Lycka till och hoppas du får många härliga träningsupplevelser med din tränare i framtiden....och ofta, glöm inte det!!

Sitsen går inte "hoppa" över!!

Nu måste jag slå ett slag för sitsen, inverkan och ryttarens kroppskännedom!!

Vi ryttare sitter för jämnan och trimmar hästens form, hästens takt, hästens lösgjordhet, hästens balans etc etc
Men HALLÅÅÅÅÅÅ!! Hur ska hästen klara det om det finns en på toppen som ger otydliga signaler, okonsekvent information, dålig balans, ryck i munnen pga fel handställning osv osv. Det går inte fuska med oss själva, vi måste jobba med sitsen, balansen, rätt placering mm. Det kan upplevas ganska jobbigt och ibland tar personer det som sämre kritik än om tränaren korrigerar hästens kropp. 🤨

Nu har jag vetskap av att tyvärr för många tränare Fokuserar helt på hästen och rider åt ryttaren från marken (ger instruktioner i ett så ryttaren kan inte sedan ta med sig det till sin egna ridning hemma när inte längre tränaren finns med och säger exakt hela tiden vad som ska göras). Eleverna är ofta jättenöjda vilket ju är kul och hästen går fint just det passet, så höjer man blicken upp till ryttaren. Kutig hållning, ikullagda händer, skvalpande överliv vilket också medför hästen ej framför ryttarens hjälper, istället sitter ryttaren och häl/skänkel gnetar hela tiden i varje steg. 🤔 Nä så ska det inte vara. 

Jag är ingen perfekt tränare, jisses finns det?! Men grundridning är A och O för mig där sits och inverkan ingår. Det är mitt ansvar både gentemot ryttaren (som ju vill visa upp sig och sin häst ibland på tävling och ibland bland andra på kurser etc) och gentemot hästen som så gör allt för oss och får det väldigt mycket enklare med oss ryttare på ryggen. 😀

Jag har hoppryttare i träning som efter de fått hjälp med sitsen och en del tom valt köpa dressyrsadel inte kan förstå hur de i så många år suttit så fel i sin hoppsadel. Då menar jag inte fel i hoppsynpunkt, där har vi en annan teknik och inverkan. Vi ska kunna följa hästen över hinder i luften, landa i balans etc. Man måste inse skillnaden och vilja lära sig grunderna sen måste man inte sitta som ett dressyrproffs för det. 😀 Nej, men att hjälpa din häst jobba rätt, stärka sig kunna bära bak för att minska skaderisken i frambenen som påfrestas under hoppningen. Vara liksidig så att det inte byggs upp ryggproblem, spänningar/låsningar etc. 

Det är väl inte för inte man har olika skor på oss människor beroende om vi ska ut och jogga eller gå, walkingskor/joggingskor, det är ofta en självklarhet!!
Varför? Olika belastning, olika tekniker? 😉

Så om din tränare inte är på dig med sitsen, inverkan, använda underskänkel och inte bara häl/skänkel vilket med stor sannorlikhet innebär att du sitter med ett uppdraget knä, vilket med stor sannorlikhet bidragit till att du fäller överlivet framåt och skjuter sittbenen mot bakvalvet i sadeln. Ikullagda händer vilket bidrar till att din häst får en stum ibland småryckig kontakt till munnen. Be din tränare vara noggrann med din sits med, man ska ha en gemensam målsättning med sin tränare som man tränar för kontinuerligt.

Jag har ingen perfekt kropp (hm några kilon väck hade varit skönt) men god kontroll gör att jag ändå kan rida mina hästar i väldigt fin balans, känsliga (hälar inte hela tiden 😉) så de har fin egen bjudning, följsam kontakt till munnen och kontroll vad mina händer gör när jag behöver inverka lite extra någonstans, nåväl nästan jämt i alla fall. 😉 Men det gör sig inte av sig själv, måste hela tiden jobbas med, förbättras, kämpas, analyseras. 🙃 Hoppas min lilla predikan gjort att du tänker ja jäk.... nu ska jag förbättra mig själv, ta till mig, vara envis, hitta kroppskännedom och så vara stolt över mig själv och att jag ger hästen bästa möjliga förutsättningar. 

Stort lycka till och kom ihåg vi lär så länge vi lever, och det är aldrig för sent att bli bättre och lära sig mer. 

Kram där ute

Utskrift från Tidningen Ridsport

Vill dela med mig av en bra beskriven clinic med Carl Hester. Mycket stämmer med min filosofi och Henrik har beskrivit det så bra att man nästan kan känna att man "ser det".

 

Så tränar en mästare

Dressyr  På begäran av läsare publicerar vi återigen reportaget om Carl Hesters träningsclinic under British Dressage Convention i december förra året. Detta inför årets upplaga av samma konvent den 23-24 november på Hartpury College, Gloucester i England. Där är det Adelinde Cornelissens tur att dela med sig av sina bästa tips.

Henrik Hansson fanns på plats när British Dressage anordnade British Dressage Convention, ett dressyrseminarium i Hartpury utanför Gloucester.
"I år var det dressyrryttaren och OS-guldmedaljören i lag, Carl Hester, som höll i denna tvådagars-clinic där han delade med sig av sin träningsfilosofi samtidigt som han undervisade. Arenan var fylld med ungefär 2 000 åskådare och det var utsålt sedan länge.

Dressyrseminariets första dag inleddes med tre ekipage som Carl inte tidigare hade undervisat. Den första hästen, Donnergold efter Donnerhall, hade haft framgångar i motsvarande lätt A-klasser. Medan hästen travade fram förklarade Carl att han vill att en häst ska vara lätt, framför skänkeln, ju mer den tar vikt på bakbenen desto lättare blir den i framdelen.

Rakriktning är viktigt, hästar är av naturen oliksidiga och detta får man jobba med hela livet. Viktigt att hålla kontakt med hästen som ska bära sig själv. Under framridningen poängterade Carl att han ville att hästarna skulle ridas fram så att de slappnade av och stretchade överlinjen, alltså med lång och låg hals. Det ska vara mjukt och se enkelt ut under uppvärmningen, om man driver och får mer energi kan det bli svårare då hästen lätt lägger sig mot handen.

Börja med galoppen
För Carls hästar börjar ett arbetspass med 15 minuter skritt, därefter 15 minuter stretching och uppvärmning och sedan arbete och samling. Avslutningsvis nedläggning i trav och sedan skritt. Ofta börjar man med galopparbetet först då det är en naturligare gångart för hästen än trav. Den första hästen fick göra mycket övergångar galopp-skritt-galopp. I skritten ska hästen skritta ”up-hill”.

För att kunna göra en bra avsaktning till skritt är det viktigt att hästen kan ta små steg, därför fick ryttaren rida övergångar från arbetsgalopp och sedan samla galoppen. Carl poängterade att man under samlingen inte får bli kvar i handen och strax innan avsaktningen ge en eftergift och göra avsaktningen genom att räta på sitsen, så att hästen så snart den är i skritt inte ligger i ”bromsläge” utan kan skritta framåt med ”open neck”.

Under den första hästens pass tog Hester upp många för honom grundläggande punkter:
• Halvhalt, det är det där ordet som alla har hört men som är så svårt att beskriva och som är så viktigt!
• Övergångar mellan gångarter och inom gångarter är också de viktiga och det är bara att inse att man kommer att behöva öva övergångar resten av sitt ryttarliv. Man ska göra minst 200 övergångar under ett pass, framåt och bakåt för att hästen ska lyssna på hjälperna.
• Avsluta alltid ett ridpass med något som är lätt.
• Man måste kunna rida en bra volt innan man kan göra skolor. En volt visar om hästen är rakriktad och spårar. Man rider inte en volt bara med innertygeln, sväng fyra gånger, ”turn, let go, turn, let go”. Om man inte rider en bra hörnpassering blir det inte en bra rörelse efter hörnet.
• När man lägger ner hästen: håll kontakt med munnen, släpp inte ut och iväg hästen, den ska bli rund.

Dag två fick Donnergold arbeta vidare med att stretcha sin överlinje samt de enkla bytena. Att han inte kan göra bra avsaktningar från galopp till skritt beror på att han galopperar med för stora steg. ”Spend the next months to teach the horse to canter on the spot”. Var glad för små  framsteg och var beredd på att det kan ta lång tid. Spöet kan man använda och peta lite, lite för att få små, energiska (”bouncy”) steg.

Häst nummer två, SOS Wow, hade tävlat både fälttävlan och dressyr på medelsvår C-nivå och tränades nu inför medelsvår B. Den var positiv, såg bra ut i munnen, lite låg i formen och med en galopp som var lite kort och hastig. Ryttaren fick korta tyglarna (”long reins freak me out”), händerna ska hållas låga framför dig och håll kontakt med hästens mun. En galopp med korta steg gör det lättare för hästen att byta men bytena blir av enklare kvalitet. Den får man arbeta med efterhand. Dock ska man vara medveten om att inte förvänta sig perfektion från början.

Förbättra galoppkvaliteten
För att försöka förbättra galoppkvaliteten fick ryttaren rida skänkelvikning i galopp från mitten på kortsidan till mitten av kommande långsida. Man fortsätter alltså i samma varv. På detta sätt påverkades galoppen till längre och bärigare steg. Man tränade även förvänd galopp på långsidan med tempovariationer. Som avslutning på passet gjordes försök till galoppombyten. Ryttaren fick här rida förvänd galopp på långsidan och sedan vända på mitten mot kortsidans mitt och göra ett bytesförsök på denna linje.

Hästen förekom ryttaren ett flertal gånger med orena byten som följd och då fick hon rida samma linje utan att byta ett par gånger innan ett nytt försök gjordes, denna gång rent men hästen hoppade upp med bakdelen. Därefter lades hästen ner i trav igen för att stretcha och hitta balans. Samtliga hästar under dagen lades ner före, efter och även under ridpasset.

På söndagen fick SOS Wow träna vidare på galopparbetet och sedan prova att göra byten genom att rida på en 20-meters volt i förvänd galopp, ställa inåt och sedan byta. Även denna dag förekom hästen ryttaren men bytena var nu rena och av bättre kvalitet och Carl menade på att hon skulle arbeta mer med galoppkvalitén än byten. Ibland kan det ta tid som till exempel med hans gamla GP-häst Escapado, med vilken det tog tre år innan bytena fungerade. ”It was more flying than changing”.

Den tredje hästen var ett svart trakehnersto, trevligt riden av en 14-årig junior som tävlat medelsvår B-klasser. Under framridningen poängterade Carl att vill man ha höga procent måste det vara ridning framåt med en häst som är framför dina ben. Även här tog han upp vikten av att göra halvhalter, stämma av.

Bakdelsvändningar är en rörelse där många tappar poäng därför att hästen saktar av i vändningen och slutar bjuda. Det är lätt att det blir monotont och hästen slutar bjuda när man tränar dessa vändningar och här bjöds det på en bra övning: Skritta och lägg en volt i hörnet, rid in i en sluta på diagonalen, därefter några steg öppna, bakdelsvändning, några steg öppna och därefter sluta diagonalt igen. Se till att rida framåt hela tiden i samma skrittakt. Kom ihåg att inte bara använda händerna utan säte och skänklar.

Det svarta stoet rörde sig trevligt men för att utveckla traven fick ryttaren rida på en 20-metersvolt. Omväxlande fick ekipaget öka traven och sedan gå in i en öppna samtidigt som tempot minskades till arbetstrav. Låt energin från mellantraven följa med in i öppnan, var budskapet.

För att förbättra kvalitén på galoppombytena gjordes följande övning: Ryttaren fick rida in på en diagonal i galopp, öka steglängden tre steg innan bytet, byta och därpå samla galoppen.
Detta för att hästen ska lära sig att byta i uppförsbacke och få en bättre gest i bytet. Denna övning är bra även inför träning av serier, så småningom gör man om samma övning flera gånger på diagonalen och när detta fungerar kan man börja med seriebyten. Hästen ska alltså lära sig att inte sticka iväg efter bytet utan samla sig för att sedan gå framåt och göra ett nytt luftigt byte.

GP-hästar på lösdrift
Eftermiddagen ägnades åt fyra hästar från Carls eget stall. Tre av dem hade kostat mindre än 10 000 pund, vi fick själva räkna ut vilka. Först en 4-åring som reds av Charlotte Dujardin och sedan två valacker, åtta respektive tio år på Grand Prix-nivå. Dessa tre stod inte på stall utan gick ute dygnet runt i en hage med ligghall. De tas in på morgonen, rids och släpps sedan ut igen mitt på dagen.

En vanlig vecka arbetas Carls hästar i dressyr fyra dagar och rids ut två dagar. Alla hästar på gården går ut i hage. Carls veterinär hade en gång sagt till honom: ”if you want your horses to be sound, keep them moving”. Han tror inte på att hästar ska stå i en box 23 timmar om dygnet. Men alla har kanske inte tillgång till hagar etc, då kan man skritta dem, uppsuttna eller för hand, beta dem, ha dem i skrittmaskin, men de behöver röra sig!

Man behöver inte ha världens bästa tränare! Men om man ska bli en riktigt bra ryttare måste man kunna ta kritik. Om någon säger till dig att du har för långa tyglar, då har du troligen det, även om den som säger det inte är någon avancerad ryttare. Det är viktigt att vara noga med detaljer och inte rida slarvigt.
När Carl arbetade för Dr Bechtolsheimer (lagmedlemmen Lauras far) fick han sex lektioner om dagen under 3 ½ års tid. Där lärde han sig att rida hörnpasseringar och att rida rakt på medellinjen! Att alltid vara noggrann med alla övergångar, inte slarva för att det ”bara” är träning. Till slut stod jag inte ut och startade egen verksamhet, skämtade Carl men menade att det var då han lärde sig hur viktigt det är att vara noggrann och konsekvent i sin ridning.

Charlottes 4-åring var en stor fuxvalack med taktfast trav och en härlig galopp. På grund av sin storlek är inte alltid en ung häst färdig för årgångstävlingarna men det är viktigare att en häst känns bra än hur han ser ut. En ung häst som inte vinner unghästmästerkap men som känns bra är bättre än en häst som rör sig spektakulärt men där man saknar en bra ridkänsla.

På en 4-åring är övergångar viktiga, både mellan och inom gångarterna, de ska ridas och tänka framåt. Man rider skänkelvikning från mitten på kortsidan till kommande långsida, svag öppna på kvartslinjen, korta pass och sedan en paus. Mest lättridning för att skona ryggen, lek med övergångar inom traven och var noga med hörnpasseringar. Även äldre hästar ska arbetas omväxlingsvis under lättridning för att underlätta deras ryggverksamhet. Unga hästar behöver vänjas vid tävlingsmiljön och ibland får de följa med på tävling och arbetas på framridningsbanan när detta är möjligt.

Därefter kom Nip Tuc, åtta år och Dance with Wolves, tio år, in på arenan. Båda normalt heta hästar som första dagen var något överhettade på grund av miljön. Carl poängterade att det är viktigt att inte ha bråttom utan stretcha hästarna så att det blir avslappnade och kan göra ett bra jobb.
Ryttare var två av hans hästskötare, 18 och 22 år gamla, som brukar värma upp hästarna den första halvtimmen åt honom och Charlotte. Ryttarna fick rida många volter för att hästarna skulle få bakbenen under sig och han var noga med att de spårade. Så fort en häst bar iväg la ryttaren en volt för att få hästen i balans igen. Ofta lades volten innan vi i publiken hann se att hästen höll på att bli lite för ivrig. Träna på att rida volter utan att hålla i hästen, den ska bära sig själv.

Träna på medellinjen
Att rida upp på medellinjen är svårt och det ska man öva ofta. Träna på att galoppera med små steg innan halten. Att kunna rida med små steg, kvicka steg återkom hela tiden som en röd tråd. När hästarna skulle trampa red ryttarna i skritt, mindre och mindre steg (”small steps to make him hotter”) så att hästen till slut trampar några steg, bara några steg och sedan fram i trav.

På heta hästar visades med Nip Tuc att byten kan göras i en åtta vid kortsidan för att hästen inte ska kunna sticka iväg, väggen bromsar upp. När hästarna kan byta tränar man byten på spåret längs långsidan för att få hjälp med rakriktningen. Hela tiden lätt i handen, betonade Carl. Nip Tuc skulle visa lite seriebyten men blev upphetsad och gjorde själv ”ettor” lite här och där.
Carl sa att ryttaren precis hade börjat träna ettor och fick nu instruktion att rida en serie längs långsidan i 4,3,2,1. Det spårade ur några gånger men Carl sa att hästen måste lyssna på ryttaren. När det till slut fungerade fick ryttaren prova att göra en serie ettor och satte 15 spikraka med en välförtjänt applåd som följd.

Som förberedelse till piruetter fick ryttaren galoppera längs långsidan, samla 3-4 steg (”smaller and smaller steps”), lätta i handen och hästen ska inte öka förrän han får impuls till det. Under passet fick båda hästarna hela tiden små korta pauser och stretcha under lättridning. Dances with Wolves blev så småningom lite lugnare och kunde visa hur de tränade piaff enligt ovan och variationer i trav.

Även en mästare kan bli bättre
Så kom Valegro och Charlotte in i ridhuset, skrittandes lugnt men det syntes redan i skritten att här fanns ett par aktiva bakben. Dock betonade Carl att Valegro hade en väldigt normal trav som unghäst, ja ganska tråkig. Vid den åldern hade han också en väldigt stor galopp som gjorde honom jobbig att rida.

Guldmedaljören började också sitt pass med att stretcha i en lång och låg form i trav men allteftersom växte han och man kan bara instämma i en röst som plötsligt utbrast: ”Gorgeous!” Men även den bäste i världen har saker som kan bli ännu bättre och efter OS analyserade Carl och Charlotte vad som skulle läggas fokus på i träningen. Passagen måste bli kortare och mer elastisk, ettorna mer uttrycksfulla och galoppsaxen mer framåtgripande.

För att förbättra ettorna fick Charlotte göra samma övning som trakehnerstoet på förmiddagen. Alltså rida framåt tre steg innan fyra byten i varje, samla galoppen, rida framåt och göra fyra ”ettor” igen. I en galoppsax är det lätt att man får kortare och kortare galoppsprång när man rider galoppslutan som är en samlande rörelse.
Därför tränade man saxen i skänkelvikning i galopp istället för att kunna rida mer framåt i en uttrycksfullare galopp. Slutan kan också tränas under tempovariationer. När Valegro sedan återgick till travarbete påpekade Carl att en häst måste gå framåt utan att ständigt tryck från ryttarens skänkel, den ska kunna öka och

Henrik Hansson

Massage

Lite då och då kan du ge din häst massage. Jag har en "scrubborste" för människor som har ganska grova gummitaggar som jag skänkt till stallet. Den masserar jag med i cirklar och behöver jag säga att de tycker det är skönt? 😎 På var sida om ryggraden från manke till svansrot är det bra att stå på en pall för att komma lite på "djupet" i muskelaturen. 

Man kan även använda sina egna händer att massera/knåda, hästarna bara älskar det lite extra pysslet i stallgången 

Jag brukar oxå efter en del ridpass låta hästarna stå med en spikmatta över ländryggen en stund. Du kan använda ett par gummibilmattor som tyngd eller ett tyngre täcke. Lämna dock aldrig din häst ensam för efter ett tag när mattan har stimulerat musklerna kan den känslige hästen få lite "nog".......... Man känner att det bildats värme efter spikmattan och muskulaturen är avspänt dallrig. 🙂

Så om det kanske är en regnig dag eller annat som gör att ridningen uteblir passa då på att ge din häst lite massage och extra gos. <3

Mys!!

Utbildningsskalan

Som tränare och ryttare jobbar vi efter den från början tyska utbildningsskalan. Det är av god vikt att du som ryttare känner till den och ser vad din och din häst har för avsikt med din ridning. 😎

Det är också viktigt att förstå att det tar lång tid att utveckla, stärka och bygga upp sin häst i de olika stegen. Tyvärr så har ryttare ibland mer bråttom än vad hästen kan åstadkomma. Ibland byter man kanske tränare för att det ska kännas som det händer något "nytt" eller att man får gå upp ett steg. Kan ju ibland vara svårt att exakt känna av när det är dags höja ribban och rätt ofta får man backa tillbaka lite för hästen ska få känna sig säker på sin uppgift. 🙂 Ibland kanske tränaren "fastnat" och vill ha mer befäst innan man går vidare, därför viktigt att ha en bra dialog med sin tränare så mål och önskan överensstämmer. Dels att ryttaren kanske ibland få ha tålamod och ibland kanske tränaren behöver "våga" upp och pröva nästa steg.

Utbildningsstegen börjar med takt, lösgjordhet och kontakt. Här är starten i hästens utbildning påbörjad efter den är insutten.
Takt: Ska vara ren och regelbunden i skritt, trav och galopp. Här är det ofta man ser att ryttaren lagt sin häst i en för den felaktig takt eller att den själv intagit det och får därmed svårt att gå vidare i nästa fas lösgjordheten.
Lösgjordhet: Tillsammans med takten ska hästen komma att använda sina muskler men på ett avspänt sätt men med spänst. Allt för många hästar har svårigheter här och blir spända och kämpar mot istället för med i rörelsen. Både fysisk och psykisk avspändhet är nödvändigt.
Kontakt/Stöd: Här kommer hästen i en jämn kontakt på båda tyglarna utan att hänga eller släppa bettet. Kontakten skapar en förbindelse till hästens bakben, man säger att hästen "hänger ihop"- Hästen har en egenbalans.

Nästa fas är att utveckla påskjutskraften. Här länkas lösgjordhet, kontakt, schwung och rakriktning samman. Att förmå hästen öka kraften utan att bara bli snabbare i tempo eller takt eller blir spänd kan ibland vara lite kruxigt. Allsidig träning är också viktigt för att hitta alla muskelgrupper som behöver byggas upp samt bibehålla motivationen hos hästen.
Schwung: När så fas ett fungera är din häst redo att utveckla schwung. Hästens kraft från bakbenen kommer nu att följa genom rörelsen framåt och genom hästens kropp.
Rakriktning: Hästen ska spåra i samma spår med sina fram och bakben såväl på böjt som rakt spår. Den kommer då att bära lika mycket vikt på båda sina ben och förhindrar överbelastning på ett ben mer eller att energin går förlorad åt sidan istället för rakt fram. Jag brukar använda metaforen att det behövs ett "räls" på båda sidor för total jämnvikt.  Hästen håller därmed en jämn kvalité på rörelser åt båda hållen.

Nästa och sista fasen är utveckling av bärkraften. Schwvung, rakriktning och samling vilket tar flera år för hästen att behärska helt ut. Hästen ska orka bära OCH skjuta på bakifrån i en egen balans där den inte behöver ta negativt stöd i sin ryttares hand. Inte helt ovanligt att innan hästen riktigt orkar detta blir lite "tung" i handen.
Samling: Är sammanhängande med alla stegen och kan aldrig uppnås om något av dom inte är helt uppnådda. Hästen bär nu mer vikt på sina bakben, förskjuten vikt bak där hästen trampar inunder sig och vinklar in sina bakben. Därmed blir hästens framdel lättare och i "uppförsbacke" känsla med nacken som högsta punkt.

Viktigt att din häst inte uttsätts för "högsta effekten" i all din ridning utan får ett varrierat arbete där du kanske lägger fokus på något steg som ni behärskar bäst som känns lätt för hästen. Tävlingsryttare rider sällan sina hästar i en tävlingsform utan anpassar hästens form till träningsform. Att alltid rida med max samling skulle lätt få hästen att överansträngas bak likväl som en häst utan rätt utbildning ofta överanstränger sina framben.

Betsla upp?!

Ett ämne som kan vara lite känsligt att diskutera, klart de som gör det känner sig kritiserade men var och en gör som den vill kom ihåg det!! Men att ta råd av någon mer erfaren är ingen dum idé sen väljer man vem man vill låta sig rådas av 😉

För mig finns inga genvägar......tal om att hästen behöver skarpare bett beror oftast på för lite lösgjordhet och ryttarkänsla som "sätter" sig i munnen på hästen. Sen säger jag inget om det är nödvändigt vid tex hoppning, terräng där den kanske annars "sticker" från sin ryttare. Men till vardag.....ALDRIG......jobba mer med lösgjordhet, lydnad, förtroende, känslan!!! 😉

Många som betslar upp sina hästar får svårt att återgå till "snällare" bett eftersom hästen är en klok individ och lätt utnyttjar situationen när ryttaren sen vill återgå till annat bett. 

Mitt råd är jobba med lösgjordheten, få hästen lydig och känslig för dina hjälper, vara mellan hand och skänkel, hitta både fysisk och psykisk avspändhet!! 😎

En del kanske tänker ja men det är bara i galoppen den blir för stark..... men galoppera inte då!! Du ska aldrig göra något du inte kontrollera!!! Vem kör en bil där man vet att bromsen är sönder? Vem slänger sig ut från ett plan utan fallskärm etc etc. Ni förstår vad jag är ute efter..... då behövs mer jobb i skritt, trav och kanske bara jobba galoppfattning och direkt övergång till trav. 🙃 

Det handlar alltså om att skaffa sig kunskap, kontroll, och känsla innan man går vidare till nästa moment. Så synd att många har för bråttom....men det straffar sig, låt var sak ta sin tid, stärk, bygg upp och utbilda!!

Thats it!! 🙂

Skaffa dig kontroll genom ridning, inte genom utrustningen. Lycka till!!

Ponnyförälder kontra Ponnyryttare

Ett kanske känsligt ämne ur många synvinklar......🤩

Men då vi tränare ser och stöter på än det ena än det andra vill jag gärna få er att stanna upp och tänka till....

Ponny/Ungdomsryttare:
Till er vill jag säga att när ni blir äldre kommer ni förstå hur mycket tid och pengar era föräldrar lagt ner för att kunna tillgodose ert hästintresse. Så var det för mig i alla fall, jag kunde inte riktigt se i den åldern vad det betydde för mig egentligen. 🤭 Det är ett previlegium att vi kunnat få gå vidare till egen häst och att få tillgång att träna för tränare, för det kostar pengar. Tack vare era föräldrar har ni kommit iväg från starten i er ryttarkarriär. Sen är det en svår balans att känna att ert "delarskap" alltid blir rättvist utpotionerat i vad som ska bestämmas runt ridning och hästens skötsel. Tips till er är:
*  Låt aldrig er oenighet med en förälder gå ut över hästen eller ridningen.
*  Kör inte med era föräldrar, de är era sponsorer och inte hästskötare.
* Låt din förälder känna sig delaktig i dina beslut och ha deras uppbackning i din ridning dvs samarbete.
* Tillåt dock inte att de alltid kommentera dig och din ridning, de får träda åt sidan ibland och låta dig hitta vägen själv ibland.
* Ha kul ihop med dina "päron" och hästen när ni väl är med alla och se också till att du får ensamtid med din häst så de inte alltid ska "lägga" sig i heller.
* Din förälder kan hjälpa dig se saker som du vill ha hjälp med men att hela tiden få tillrättavisningar är inte ett pedagogiskt sätt att lära på. Du måste vilja ha hjälp för att vara mottaglig ta emot den nämligen.

Föräldrar:
* Låt er aldrig köras med som hästskötare om ni inte blir vänligt tillfrågade. Ni ska bli behandlade av ryttaren i så fall som en hästskötare vill bli bemött....dvs trevligt och ödmjukt.
* Ha uppsyn av ryttarna på det sätt att ni vet vad de gör och känner tillit att de kan sköta och ta hand om sin häst på bästa sätt. Men "övervakta" inte utan lita på er ryttare och er överenskommelse om hur ni vill ha det runt hästen.
* Tillåt aldrig att barn/ungdomar beter sig illa mot hästen eller er.
* Om du inte kan så mycket om ridning försök lär dig så du vet vad det är som sker och förstår utvecklingsprocessen.
* Om du själv är ryttare eller fd så var inte i och peta och tillrättavisa ditt barn ideligen....ingen vill ha det så. Ingen vill ha en "tränare" som är på en varje minut man är med sin häst. Det är okej att inte ryttaren alltid lyckas med alla moment, det är också ett lärande i sig att få känna på när det blir fel.
* Det är inte okej att kritisera ridning som sker under okej vilkor. För att kunna hjälpa måste man först veta att man får hjälpa och att personen vill ha din hjälp.

Trött på stökiga ryktlådor?"

Det blev jag i alla fall för ett tag sedan 😲 

Så då köpte jag den här "sko/förvarings" grejen att hänga på väggen. Nu när jag haft den ett par månader och är så himlans nöjd tänkte jag dela med mig av tipset 😉  Var sak på sin plats och inget damm, som samlas runt borstarna så som det blev i ryktlådan. 🙃 Lätt att hitta hovkratsen, saxen etc etc. Sen får ju de flaskor plats också som man använder mest så slipper man "ränna" till sadelkammaren hela tiden. 😎


Slow down

Känner att jag måste slå ett slag i vilket tempo ni lägger era hästar när ni ska lära in något nytt eller vill förtydliga något i deras kroppar tex mer böjning, lyfta sin överlinje mer etc.

Alldeles för ofta ser man ryttare gasa på i samma tempo när de ska lära in något nytt eller få till något som hästen har svårt för. Låt hästen göra det i ett mer nyanserat tempo så den inte behöver "orka" att ha fullt påskjut direkt utan får möjlighet att känna efter i sina kroppar och utveckla sin kroppskännedom. Viktigt är bara att de inte tappar sin energi och takt, för då får det motsatt effekt och de lyckas inte för de får ingen kraft att genomföra momentet.

En rätt så bra metafor kan vara tex..... "Tänk att du ska lära dig skriva skrivstil" Visst behöver du göra krumelurerna sakta först ett tag för att sedan få till dom lika snitzit i snabbare fart.



Återblick Kyras Clinic.

Här kommer lite tips som Kyra Kyrklund gav på sin Clinic i november -09. Mycket tänkvärda ord och Kyra får allt att verka så enkelt, det gillar jag.

 

 

Kyra Kyrklund har vissa riktlinjer som hon brukar repetera på sina clinics. Den ena är att en ryttare bara kan ändra på en sak i taget, som tränare är det alltså lönlöst att försöka korrigera alla fel ett ekipage har på en och samma gång. Men även om tränaren är viktig kan inte ryttaren lägga över allt ansvar på honom eller henne. Det är du som måste ta ansvar för din egen ridning, våga ta beslut och ibland vara äventyrlig och testa nytt.
 


En annan viktig sak är att ridning handlar om känsla, och en känsla måste man uppleva för att kunna känna igen den. Du kan inte teoretiskt förklara för någon hur jordgubbssylt smakar, han eller hon måste smaka för att förstå.
- De bästa eleverna är de som är mest äventyrslystna, som vågar testa nya saker. Hästen kommer aldrig att förändra sig om inte ryttaren förändrar sig och hittar nya vägar, säger Kyra.
 

 

Kyra förklarar vikten av att hitta grundfelet i sitsen och att sedan jobba med det. Om grundfelet är att ryttaren sitter snett kommer det att skapa en massa sekundära fel, till exempel att ena armbågen åker ut. Man kan försöka rätta de sekundära felen i all evighet utan att sitsen blir bra, men hittar du grundfelet och ryttaren hamnar mitt över hästen, då kommer de andra felen troligtvis att rätta till sig av sig självt.
- Skilj på vad som är viktigt och vad som är detaljer!

 

- I ridning är det två kroppar som ska röra sig tillsammans. Ryttaren ska låta hästen röra sig under henne, hon försöker inte trycka ner sig själv i sadeln, säger Kyra.
Dessutom ska ryttaren ha oberoende händer och skänklar, ryttaren får visa hur hon exempelvis kan röra händerna upp och ner utan att skänkeln eller sätet rör sig

 

 

Kyra gör en liknelse med hästens kropp som en badboll. Bollen måste ha tillräckligt med luft (= energi) för att bli stabil och kunna studsa. Men blåser man i för mycket luft exploderar den.
- Det är underskänkeln som pumpar i luft, alltså energi, i hästen. Förlorar bollen studs kan det antingen bero på för lite luft eller att du möter bollen på fel ställe.
Med det menar Kyra att man som ryttare måste driva vid rätt tillfälle och på rätt sätt, för att skapa energi i hästen.

 

Något Kyra alltid återkommer till är att ryttaren måste kunna kontrollera hästens steg, alltså kunna bestämma om hästen ska ta långa och långsamma steg, korta kvicka, långa kvicka eller korta långsamma.
- Används små, korta skänkelhjälper. Du får aldrig klämma!

 

Många ryttare har enligt Kyra problem med att de försöker trycka sig ner i sadeln, vilket gör det svårt för hästen att svinga i ryggen.
- Hästen måste få röra ryggen. Var inte rädda för att skumpa lite, det bryr de sig inte om, förklarar hon.
En ryttare sitter på en triangel bestående av skrevet och sittbenen. Men dessa kroppsdelar består av ben, det vi kan vara mjuka och svinga med i är höftleden.
 


Kyra vill att ryttaren ska använda magen när hästen blir stark.

Armbågarna är viktiga, om de sticker ut åt sidorna tappar ryttaren kraft och stabilitet. De ska ligga intill kroppen, utan att du klämmer in dem.

Ryttaren får göra stabilitetstestet - att trycka emot Kyras hand med armbågen.

- En stabil hand kommer mycket från armbågen, säger Kyra.

 

 

Här får ryttaren titta mot svansen på yttersidan, för att hamna rätt i sadeln.
 Problemet med den här hästen är annars att han inte accepterar att stanna i den form, alltså i den ram, ryttaren placerar honom i. Han försöker dra sig ur och bli lång. Ryttaren  får instruktionen att bestämma en ram och sedan hålla kvar där, men vara stilla. Lite som en inspänningstygel.
 

 

När hästen inte svarar på skänkeln gör Kyra liknelsen att det är som att  pyssla med hästen i stallet och han ställer sig på ägarens tår. Då petar man inte bara lite försiktigt, utan säger till rejält att han måste flytta sig.
- Så ska du även göra om han står på dina tår i ridningen, det vill säga inte lyssnar.

 

Kyra sitter upp på ett sexårigt sto och visar hur hon jobbar med att renodla start, stopp och så vidare.

Ett viktigt återkommande arbete på alla åldrar och utbildningsståndpunkt  hos våra hästar.

 

 

Kyra förklarar samling som att hästen böjer på alla vinklar i bakbenen, drar in magen och får upp ryggen. Då bildas en bro mellan fram- och bakdel och benen kommer närmare varandra.
- Se hästen som en gungbräda. Det finns en mittpunkt där vi bör sitta, säger Kyra.
Hon menar att den här ryttaren hamnar för långt fram och bär runt hästen, istället för att han bär sig själv. Därför får hon prova att rida helt utan skänkel, bara använda rösten och spöet som taktpinne istället.
- Dressyr är som en dans där två kroppar rör sig tillsammans. Den ena kan inte skuffa omkring på den andra!
Så småningom får ryttaren börja lägga till skänkelhjälper, men snabba sådana och i otakt med de långa och långsamma stegen - för att kvicka upp hästen. Och det funkar

 

 

Nästa ryttare får testa ett par olika kandarfattningar.
- Bridongen tar upp hästen och stången tar ner den eller gör den kortare i nacken, förklarar Kyra.
Hon menar att standardtygelfattningen, när tyglarna går i kors, inte alltid är bäst när man ska lära sig att renodla och förstå de båda bettens verkan. Här provars Fillis tygelfattning, där bridongtygeln hålls ovanifrån som en töm och stångtygeln hålls underifrån i hela handen

 


Kyra avslutar med några kloka ord på vägen.


- Ska man bli bra måste man göra mycket av det man vill bli bra på. Det är genom att rida du blir bra på att rida. Perfect training makes perfect! 
 

Tanke-Känsla-Handling

Som de flesta vet jobbar ju jag även i psykiatrin och är också väldigt intresserad av det. När vi samarbetar med andra människor och med djur är det väldigt avgörande hur vårt möte blir beroende på hur vi bemöter tillbaka.

Så det här med ridningen, ibland går inte hästen helt bra eller förstår det vi vill uppnå. Då är det så otroligt viktigt att vi kan förmedla den informationen på ett så mjukt, lättförstårligt sätt till hästen för att den också ska tycka det är intressant och bekvämt att jobba med oss. 😎
Det går liksom inte sitta och bli arg genom att tänka duma häst, gör som jag säger etc etc. 😠 Nej vem vill ha en sådan lärare??? Inte jag i alla fall. Tänk på att du är din hästs lärare och hur din favoritlärare från skoltiden var....knappast hård och
orättvis. Nej, dina känslor (som hästen direkt känner av) kommer från hur du tänker. Att kunna klappa den spända, frustrerade hästen och tänka lugnande tankar eller att tänka, aha nu fårstår du mig inte....vi gör det i ett långsammare tempo eller tar hjälp av en övning för att hitta rätt. Det är först då du får det resultat du är ute efter dvs rätt handling. 🙂Så hur hästen uppför sig och tar informationen kommer inte bara från dina hjälper utan också hur du tänker när du ger dem.... Dina hjälper ges nämligen med den inverkan beroende vilket känsloläge du befinner dig i. 
Så var positiv och låt utbildning få ta tid samt acceptera att det går olika bra från gång till gång!!!

Its life and no robots!!! 😘

Varför skrittar du fram?

Jag gillar den ridfilosofi de har på Tullstorp.
Bla är de noga med att skritta fram sina hästar länge innan de börjar trava. När jag blev uppmärksammad det en gång för länge sedan tog jag faktiskt tiden på hur länge jag skrittat. Och jag vågar påstå att man har "noll" koll på det när man sitter där. Känns som man skrittat lääänge men kollar du på klockan har det kanske gått 5 minuter. 🤩

På Tullstorp skrittar de fram alla sina hästar 20 minuter innan de börjar trava/jogga sina hästar. Jag tar alltid tiden numera när jag skrittar fram och skrittar alltid fram 15-20 minuter. 😎

Det tar nämligen så lång tid för leder och glidvätskor att värmas upp. Detta medför att du kan "mota Olle i grind" med skadade hästar.

Jag brukar alltid börja med helt lång tygel sedan tar jag upp dom en liten bit och känner att hästen bjuder jämt fram till handen.
Börjar göra lite svaga sidvärtsövningar och efter hand tar upp tyglarna ytterligare.
Jag växlar mycket mellan olika steglängder och därmed halslängd för att träna hästens elasticitet. Men också så att inte takten förändras eller att jag tappar avspändheten oavsett om jag skrittar mellanskritt eller ökad skritt. Lite framdels och bakdelsvändningar (ej tävlingsmässiga) brukar jag också känna på under framskrittningen.

Då har jag nu förberett mig och hästen så när vi sedan börjar jogga är det i en avspänd och lösgjord form. 🙂

Genom att du nu blivit uppmärksammad på hur du skrittar fram kommer du snart lägga märke till hur dåliga många ryttare är på det...så var inte en sådan ryttare du också.

Hur bra kroppskännedom har du?

Vet du vad du gör med den övriga kroppen när du tex får använda innerskänkeln lite extra?

Ta för vana att ibland under ridpasset ägna lite uppmärksamhet till din egen kropp och inte bara till hästens.

Känner jag båda sittbenen?
Spänner det någonstans?
Vad gör jag med min inre hand när jag aktiverar lite extra med min skänkel?
Är jag mitt över hästen på det böjda spåret eller har min vikt förskjutits utåt?
Har jag samma höjd på mina händer?
Är min armbåge i närheten av min kropp eller åkt ut?
Är det en rak linje från armbåge till hästens mun?
Har jag lika stöd i båda tyglarna?
Vad tittar jag någonstans?
Skänklar jag hela tiden eller är jag stilla stundtals?
etc etc etc etc

Några frågar du kan ställa dig själv. Vi ryttare har en benägenhet att fokusera väldigt mycket på hur hästen känns och är. Men om vi visste att till väldigt STOR del beror det på hur vi inverkar och är mjuka/följsamma. Vilken häst vill ha en ryttare som jobbar mot istället för med hästen.

Så ta nu någon minut då och då och rikta ALL uppmärksamhet på dig själv. Det kommer hjälpa din och hästens fortsatta utveckling markant, jag lovar!!

Lycka till!
Carina

Välj kvalitet före kvantitet

Tyvärr ser man allt för ofta orutinerade ryttare sitta och nöta en sak om och om igen utan att förstå vad det är som ska till för att få det att funka.
Ibland ser man ryttare som kan sitta och galoppera runt, runt, runt, runt, runt, runt och man undrar vad det är den tränar på. Borde finnas en regel där man max får rida ett visst antal varv.

När man nöter så utsätter man hästens muskler för mjölksyra och även att hästen blir totalt uttröttad mentalt.

Det gäller således istället att ta reda på vad som behövs för att förändra det felaktiga beteendet och inte tro att det kommer av sig själv bara man rider tillräckligt många varv. Kan man inte själv måste man våga ta hjälp av någon annan som ser det från marken och kanske kan komma med några tips. Sedan behöver man alltid göra om några gånger för att befästa men det är inte samma sak som när det övergått i att nöta.

Det gäller som sagt att analysera och tänka mycket när man rider, att kunna sin teori för att sedan kunna verkställa det i praktiken.

Lycka till och du, max ?? varv åt gången. 🙃  

Planera din ridning

Många planerar säkert sina tävlingar för säsongen och kommande träningstillfällen. Viktigt är också att planera sin ridning inför varje pass... Det är ju där som du lägger upp möjligheten för utveckling och att bli starkare och säkrare.

Själv delar jag upp min ridning i fem olika kategorier.
1. Sidvärtsrörelser-Eftergivande/Samlande/Ryttarkoordination
2. Övergångar- Stärkande/Ryttar timing
3. Galopparbete - Stärkande/Konditionsstärkande
4. Tempoväxlingar - Elasticitetsträning/Ryttar timing/Påskjut+Bärkraft
5. Programridning - "Kvitto" på utvecklingen/Normalisera programridning

Sedan väljer jag ut vilket jag ska träna på just idag.... Tänker ut ett par bra övningar där jag får den inriktning som jag bestämt för dagen.

Du kan hitta på egna punkter eller använda mina och vill du få dem lite förtydligade kan du bara fråga 😉

Att rida lite av allt på ett och samma ridpass gör inte att du och hästen får det befäst eller känner er säkrare på den rätta "känslan" Sen ska man vara noga att inte "nöta" som jag skrivit i tidigare inlägg utan ett visst antal ggr för att känna känslan och få hästen att "vara med på noterna". Sen räcker det för den dagen. 😀

Lycka till med roligare och motiverar genomtänkt hemma träning.

Känn efter - var noggrann, det lönar sig!

Något som jag främjar mycket i min undervisning är att vi gör saker med en riktad kvalitativ insats. 😎

För att ta ett exempel:
Om ryttaren ska övergå från trav till galopp och får till en dålig galoppfattning så menar jag att  Den kvalite man får på fattningen får man med stor säkerhet också samma galopp.  Så att då istället vara noggrann med att hästen bibehåller form, eftergift, takt och balans inför och i fattningen. På så vis får du också en bra galopp. Bättre att få ett par bra fattningar än flera dåliga där hästen int får den där "aha" känslan. 🤔

Så om du känner att hästen inte klarar bibehålla sin form så fullfölj inte fattningen utan återgå till att få hästen tillbaka till rätt arbete genom kroppen och försök på nytt igen. Var noga så du inte "slutar" rida och "bara" ger fattningshjälpen, våga RID även i fattningsmomentet.

Eller om din häst inte lyssnar, fortsätt inte göra samma sak som nyss inte fungerade utan gå då tex ner en gångart och förtydliga det som hästen inte uppfattade. Om tex inte halvhalten fungerar i trav, sakta av till skritt och lär hästen att den ska vara lyhörd och att det är du som är "kapten på skutan". 😀


All ridning bör ha en konsekvent tråd så hästen kan uppfatta vad som är rätt och därmed kan utvecklas i både styrka och själförtroende.

Hellre ett lyckat försök än flera misslyckade!!

Tömkör minst 1 ggr/vecka

Har du fått se din häst arbeta under töm så kan jag lova att du förstår varför man ska göra det!!

Det är även den mest skickliga ryttare som ser att hästen kan uppnå en ändå mer lösgjordhet genom kroppen när den kommer i arbete under töm där ryggen är helt och hållet avlastad från sadel och ryttare.

Att hästen får arbeta med att komma till eftergift med hela sin överlinja och därmed också stretcha ut brukar få alla hästar att frusta av välbehag. Sen är det rätt bra motion för den som håller i tömmarna med....

Däremot är det inte helt enkelt att tömköra men vem som helst kan lära sig, så varför inte be din tränare om tömkörningslektioner emellanåt som du sedan kan använda dig av i er vardag.

Lycka till med en omväxlande arbetsvecka för dig och din häst. 😎

Lär dig läsa hästens behov

Så kommer vi till det där med hästens dagliga skötsel och välbefinnande. Där skiljer sig vi hästägare otroligt mycket åt. Ofta så följer vi de "principer" vi har som vi kanske lärt oss av från någon erfaren eller läst oss till. Det kan tex handla om hur länge hästen ska vara ute i sin hage varje dag, vilket och hur mycket foder vi ger, hur mycket och länge vi rider vår häst, klippas eller inte, täckas eller inte etc etc etc  

Ja givetvis är det okej att vi gör lite olika så länge vi håller oss inom lag och etik för en bra hästhållning men jag menar att vi kanske kan lära oss "läsa" av våra hästar och hitta deras behov. De är ju också individer och bara för att någon bestämt sig för att hästar är hästar och ska gå ute 23 timmar om dygnet och så rider jag den en kanske inte alla hästar fungerar ultimalt så. Vildhästen blev ju inte riden och behövde prestera på det sättet. 😉
 Det kan vara så att någon häst tycker det är otroligt tröttande och kan aldrig riktigt vila när den går ute, sen kommer ryttaren och ska kräva att den ska ha energi över till ett ordentligt arbetspass också. Nej, en sådan häst kanske behöver få komma in och vila några timmar om dygnet för att må som bäst.

Varför klipper du din häst? Antagligen för att du använder den på ett sätt där dens tjocka päls blir till nackdel för det den ska åstadkomma, i din ridning/tävling/transportering. Men då anser jag att man också får ta ansvar över att man tagit bort det naturliga skyddet mot väta och kyla.  Allt för många tror att de kan istället sätta på ett täcke och sen låta dom gå ute i ur och skur hur många timmar som helst. Mig veterligen finns det bara några enstaka täcke som klarar tillräckligt många timmar för att anses lika bra som hästens naturliga skydd, pälsen. De flesta har nog liksom jag lite billigare täcke som inte klarar en hel dag i regn eller snöoväder. Då måste vi ta vårt ansvar och se till att hästen kommer in eller att man byter täcke efter några timmar, för hästen har ju inte bett om att bli av med sin päls eller hur. Prova själv och sitt ute nyduschad och se hur fort ditt hår lufttorkar, jämför sedan med att doppa en mössa i en vattenspann och sätt den på ditt huvud och se hur lång tid det tar för din kroppsvärme att få mössan torr igen.  Jag är för att klippa hästen om den går i arbete där den svettas onormalt mycket bara för sin tjocka päls, men då tar jag för givet att man också tar ansvar över vad inte täcket man köpt kan garantera. 🙃

Jag har haft olika hästar genom åren och verkligen upptäckt så olika de varit som individer samt också vad jag har haft för syfte med min ridning just då. Så nu när jag inte tävlar och Jeffe behöver röra sig mycket går han ute längre än vad tex min tävlingshäst Man kunde som blev på tok för "trött" av att gå ute för mycket och orkade inte prestera i ridningen sen. 🤒

Jeffe klipps heller inte, för dels fryser han lätt (lite klen som han är) och vi har ett rätt kallt stall sen åker jag inte så mycket transport med honom vinterhalvåret utan försöker hålla igång hemma i padocken. Ponnyn har vi klippt som fått JÄTTEtjock päls annars och blir dyblöt. Lasse vet vi inte ännu, förra ägaren berättade att han sätter mycket päls men å andra sidan fick han också lätt "värmeutslag" av att gå med för tjocka vintertäcke så vi får se hur det blir med det....
Regnar det konstant en dag tar vi in tidigare, kommer det någon skur emellanåt kan de gå ute. Vi kollar vad de gör, står de och hänger vid insläppet eller går de och betar och verkar nöjda?? 🤭
Vi har sällan våra ute på natten för det är mycket mygg och knott där vi bor, men visar det sig att de får smått panik av "blinknaggarna" på dagarna så kan det bli att de hellre står inne dagen och ute natten.
Sen anpassar vi oss också av hur betet är, blir de inte nöjda för att gräset inte kommit upp tillräckligt märks det att de vill komma in och få extra mat, speciellt de stora. Digge som är ponny kan gå och "gnaga" och få i sig ändå men de stora tycker de vill ha "mer" att sätta tänderna i än vad det tex är just nu (maj) i våra hagar.

Ja vi försöker i alla fall LÄSA våra hästar och se vad de behöver......för ännu har de inte börjat snacka med oss och ställa krav!!! 🙃

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

30.01 | 16:47

Ja då, han har en liten ryttare som idag är ägare. 🤗

...
30.01 | 02:08

Lever han fortfarande?

...
26.05 | 19:45

Jag har inte fått mail än, vet inte om det är min telefon eller om jag råkat skriva fel adress? Jag vill jättegärna ha kontakt! :) pussar henne på mulen ikväll!

...
26.05 | 15:37

Jag har mer bilder på henne som unghäst om du är nyfiken. Jag har mailat dig, hoppas vi kan ha lite kontakt. //Carina

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS